Avskaffandet behöver ju inte innefatta mord - snart har vi säpo här och ytterligare 20 miljoner i sjön. Låtom oss byta ämne.

Till...nu glömde jag bort det jag skulle skriva.

Lika dålig som tidigare... Minst...

Men man kan ju alltid fatta avisningsbeslut.

Allting har hamnat i OFF-läge. Mensen började och allting är jävligt off.
Fast jag är lite pilsk samtidigt, vilket blir en konstig kombination. Mordiskt pilsk.

Asch då, CRA, det låter jobbigt.

Själv är jag trött på att vara så krånglig och rörig i skallen och så utsliten och överkänslig och så hopplös på deadlines. Jag är trött på att min hjärna stänger av så fort någon överhuvudtaget efterfrågar något slags information från mig. Jag vet ju att jag inte är korkad, så varför skall allt vara så sabla svårt?!

Frustrerad över att det skall vara så svårt att få hjälp med sonens mående och skolsituation. Idag är vi hemma för att han helt enkelt inte orkar med skolan under de här förutsättningarna. Specialpedagogen förstod det. Det är ohållbart för dem också att ge var och en det stöd de behöver som situationen ser ut och särskilt när BUP ställer in mötena hela tiden. Vi har ett möte med skolan och en extra resursperson på fredag. Undrar om det går att sätta lite press på rektorn att öka stödet på något sätt genom att hota med skolinspektionen... Men jag tror att det är svårt att komma vidare innan BUP sätter in stöd. Tics och tvång gör tillvaron extremt jobbig. Sonen behöver verktyg för att hantera det. Det sade jag redan när han var 4 år, men ingen ville se det då.

Nu är sonen iaf sysselsatt med att pyssla och vid gott humör. Han gör jättefina drakar av papper som han sedan viker ihop till ägg som målas på intrikata sätt och kläcks genom att man viker upp dem. Det funkar faktiskt rätt bra att jobba hemma under tiden, för en gångs skull. Tur det, för det är inte hållbart att vara hemma med sonen ungefär varannan dag.

Oj, jobbigt Inco!

Styrkekramar.

Tack!

Det kom ett paket till sonen idag (han fyller snart år), och just nu gläder jag mig åt att han verkligen gillade boken han fick så att jag slipper ljuga för eller såra min faster. Gud så skönt! Han utropade idel "Wow!" när han bläddrade i boken. Den var faktiskt väldigt frän.

Nu har jag också tagit mod till mig och sagt till skolans specialpedagog hur jag kände efter förra mötet med skolan och betonat att jag vill att vi fokuserar på lösningar i skolan istället för att dissikera hemsituationen eftersom vi har BUP till det senare och inte har några som helst avsikter att smita från föräldraansvaret om de nu trodde det.

Födelsedagar!

8 år kvar av obligatoriska födelsedagskalas. Hur ska man orka?
De ändrar karaktär, kalasen, med åren men jobbighetsfaktorn är i stort densamma - än iaf.

Dagsform: Hungrig och lite grinig. Inspirationen till livet är borttappat. Fattar inte varför, det är precis efter mens, jag har inte druckit alkohol och kan således inte befinna mig i ett alkohål (tillstånd med noll serotonin) och allt är i stort sett bra.
Är det våren?

Det kanske är fenixfågeln strax innan den tar språnget...

Var pågår det där livet någonstans som påstås pågå därute? När jag går ut ser jag aldrig något liv pågå någonstans alls. Det enda jag ser är klumpar av oformligt kött som studsar omkring och ibland brölar litegrann.