Det skiljer sig ju inte alls, och det är det som är roligt. Tycker jag. Men kanske att det inte är samma sak att avstå från något om det inte fanns som valmöjlighet.

Hade det något alls med Sartre att göra - förutom att han råkade vara filosof - eller hade det gått bra med vilken filosof som helst?

Fast skiljer det sig verkligen inte? Rent rationellt skiljer det sig ju förstås inte; kaffe som kaffe liksom, men om man tar med kaffedrickarens känslor i beräkningarna, så kan det nog skilja sig, det vill säga de känslor som uppstår i kaffedrickaren när denne dricker sitt kaffe och tänker på antingen mjölk eller grädde (beroende på vilket denne valde att avstå från) påverkar kaffets upplevda smak.

Det var nog bara för att han skrivit Varat och intet.

Tja, det kan säkert vara olika stora uppoffringar, beroende av ens preferenser, men det behöver väl hursom inte finnas grädde för att man skall kunna kunna dricka sitt kaffe utan det.

Pavlovskämtet garvade jag rått åt.

Det behöver dock finnas om kaffedrickaren ska kunna välja att dricka sitt kaffe utan det.

Förvisso. Vilket väl var poängen. Sartre är ju trots allt existentialist.

Fast man skulle väl kunna välja att gå till ett fik där de inte har grädde också...

Gödel visade ju att logiken/matematikens korrekthet (såväl som fullständighet) inte kan bevisas inom logiken/matematiken.
Chromsky tillhörde väl skolan som hävdar att det är är uppenbart att logiken är korrekt och att det inte behöver bevisas.
(Delvis på grund av att det inte låter sig göras med hjälp av ett system som är mindre än första ordningens logik - att bevisa nåt i ett starkare system flyttar ju bara problemet till att bevisa att det systemet är korrekt och fullstyändigt.)

Åh, tack nallen!

Jag hittade fler skämt liknande de där som nu diskuterats!

http://www.oipaz.net/V_ScienceJokes.html