Visst!

Trevligt.

Under senare halvan av oktober 2012 drömde jag att jag såg på en film. Sögs in i filmen och hamnade helt logiskt i Budapest. Plötsligt stod jag utanför porten till huset jag växte upp i (var i finland) och pratade med min syster som inte bodde där medan Sovjet invaderade staden.

Suggestivt.

*känner mig som ett självlysande frågetecken*

Jag tycker att det låter som att man skulle kunna göra en film om din dröm, Meppe. Eller ett konstverk.

---

En nyvunnen nära vän till mig har känts så underligt välbekant hela tiden. Så slog det mig att det för sjuttsingen var han som återkommande dök upp i mina drömmar under tonåren. Låter det överhuvudtaget rimligt, eller har jag blivit alldeles skvatt galen? Dum fråga. Det är klart att det låter galet. Kanske har jag trots allt lika livlig fantasi som min son. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Då kan man nog göra mycket filmer baserat på mina drömmar.

Det är en annan film som jag sugits in i. 3 gånger. Samma scen varje gång. Och den filmen är inte direkt kort. Väldigt lång är närmare sanningen. Över 3 timmar. Men för att få det begripligt (speciellt senaste gången) måste man ta med mitt vakna liv i filmen.

Slår väl hos just dig in en öppen dörr, Inco, men galenskap är det ju inte dårå. Tvärtom rätt vanligt, sådana där vaga aningar som varken "bevisar" något eller är vaga nog att avfärda.

Oavsett just dem, själv har jag svårt att tro att känslighet är något dåligt, så som världen ser ut. Hur vi hanterar den är däremot ofta dåligt. Även hur man hanterar sin egen, om så bara för att man inte har lärt sig bättre.

Jag drömde att jag tillsammans med två andra gick in i en lång korridor och dörren gick i lås bakom oss. I andra änden av korridoren hittade vi en bokhylla och hörde en röst berätta att en av böckerna hade en förbannelse över sig. En liten farbror med mycket brett huvud dök plötsligt upp och rösten meddelade att "han ser kanske mysig ut, men han ska döda er allihop". Den lilla farbrorn börjar läsa ur den förbannade boken och en av oss är död. Jag börjar leta efter information som ska hjälpa oss mot den lilla farbrorn, men han är hela tiden ivägen. Lite senare jagar han mig genom korridoren med en stor slaktarkniv, men jag lyckas sno den och hugger av hans huvud, men fastnar med bara en liten bit kvar och måste skära sista biten. Den lilla farbrorn lever så länge hans huvud sitter någorlunda på plats, men till slut lyckas jag skära av det, den lilla farbrorn försvinner och vi är äntligen fria.

Senare samma natt drömde jag att jag höll om en vän som jag tidigare bråkat med och vi var båda okej med det och blev lugna. Tidigare i samma dröm hade ett svart lamm klättrat upp till vårt fönster på andra våningen. Jag tänkte kasta ut det igen, men tänkte att det kanske inte skulle klara fallet, så jag tog in det istället och bar iväg det någonstans.

Försoning, och förbarmande över det svarta fåret som samtidigt var ett oskyldigt lamm. Det låter som någon form av genombrott, en nyansering, något svårt som du fått mer distans till och kanske kan gå vidare ifrån (du tar hand om det och bär det vidare). Kanske har du försonats med dig själv?


Mm, klokt...