http://www.dn.se/nyheter/varlden/miljardar-jag-blir-yngre-av-behandling-med-stamceller/

Bra eller dåligt?

Massor med saker som är viktigare i alla fall. Att öka vår sannolika återstående livslängd som art till exempel. Och till den ändan tror jag det är mer fruktbart att göra något åt den här paniska rädslan för ens personliga åldrande och död.

Men den kultur vi lever i har är ju döende i cancer av olika slag (kapitalistisk, allmänt resursslösig, allmänt materialistisk, allmänt bigott och så vidare…), och döende välden som fortfarande är starka är kanske de som brukar anställa de värsta massakrerna på allt som vore bra att ha för att överleva.

Om man leker med tanken att om 10 år: kan man köpa ett föryngringskit så man blir 5 år yngre, vilket går att upprepa en gång om året.
Hur skulle man börja planera för sin framtid?

Det var en intressant tanke. Den får jag nog fundera på. Kanske något att dryfta med sonen. Det är hans typ av tankelek.

Scenario 1: Man bli tonåring igen.
HEMSKA tanke att hänga i bröliga tonårsgäng med hormonell härdsmälta!

Scenario 2: Man blir typ 10 år. Blir man steril igen?

Man behöver ju inte upprepa behandlingen oftare än vart femte år exempelvis... Yngre och yngre vete katten om jag skulle vilja bli. Jag trivs alldeles utmärkt med den här åldern.

Man behöver inte vara rädd för döden för att vilja slippa åldras. Vi skulle få en mer fördelaktig demografisk situation igen, som under rekordåren eller ännu bättre om den arbetsföra delen av folks liv blev längre relativt den icke-arbetsföra delen. Det skulle kunna betyda fortsatta arbetstidsminskningar och även ökade investeringar i kommande generationer.

Man kan ju också tänka sig att folk skulle bli mer långsiktiga och mindre stressade. Föryngring är också något som förmodligen skulle erbjudas av offentlig sektor även i länder som normalt inte har så mycket sånt, eftersom det är så ekonomiskt fördelaktigt att ha färre barn och gamlingar relativt befolkningsmängden. Det beror förstås på hur dyrt det blir men det borde vara samhällsekonomiskt lönsamt för rika länder även om priset är rätt högt.

Om det är väldigt dyrt och bara de rika gör det blir det förstås andra bullar.

Om den relativa arbetskraften ökar får vi ett annat problem, arbetslösheten.
En högre andel arbetare ökar knappast behoven på varor/tjänster nämnvärt. Och alla som jobbar med vård av gamla lär få se sig om efter nya jobb.

Om behovet av varor och tjänster kan fyllas med färre jobbtimmar per arbetsför person så är väl inte det nödvändigtvis ett problem. Arbetslinjen får stryka på foten bara.

Arbetslinjen är till för att medelst administrativt tvång och förtryck pressa ut mer eller mindre icke arbetsföra och icke arbetskraftsefterfrågade på en arbetsmarknad som i praktiken inte finns, på det att arbetsförnedringsåtgärder typ Fas 3 må skapa en rejäl sänkning av lägstalönerna och därmed en generell lönenedpressning för hela, eller åtminstone större delen av arbetarklassen. Så länge kapitalismen i sitt nuvarande kris- och förfallsstadium består lär vi tyvärr få dras med få dras med strukturell massaebetslöshet och glesnande socialt skyddsnät, oavsett vilka biomedicinska livsförlängande och hälsobefrämjande vetenskapliga genombrott som än görs.