Journalisterna börjar fatta att det inte hjälper att tänka positivt. http://www.svd.se/kultur/understrecket/myten-om-sjalvhjalp-har-ersatt-religionen_3318636.svd

Inte nu för att jag fattar hur artikeln kan vara från den 3 mars 2014... Men om jag tänker positivt kanske jag kommer på det.

Vettig artikel! Instämmer i det mesta i den. Dock med förbehållet att konstruktiv tänkande, till skillnad ifrån vad jag tidigare trodde och missuppfattade, är något annat än det där krystade positiva tänkandet som numera pumpas ut i parti och minut lite överallt i det offentliga rummet. I konstruktivt tänkande kan det ju med fördel ingå sådant som radikal acceptans: "Så här ser min situation ut just nu. Det suger som fan och jag behöver inte gilla det, däremot acceptera läget sådant det är, just här och nu", typ. Det ingår som en del av den schematerapi jag genomgår just nu, som faktiskt hjälper.

Rimlig beskrivning. Tycker själv att Schopenhauer står sig som bästa självhjälpsförfattare, och hans metod var negativt tänkande

Ja, vad jag anser om att försöka lösa och undvika problem genom att tänka positivt är väl kännt bland aktiva medlemmar. Annars borde det vara uppenbart med tanke på vilken artikel jag länkar till.

Håller speciellt med delen om framgångsteologi (vill man så kan man => misslyckas man så vill man inte). Maken till anklagande attityd får man leta efter.

Amen to that! Jag är allergisk mot framgångsteologi i alla dess former!

Precis. Att se allting genom rosafärgade glasögon och därmed blunda för förutsättningarna är knappast särskilt konstruktivt. Och att applicera det på andra och därmed avkräva dem det orimliga, som om förutsättningarna inte fanns där, borde vara rent kriminellt.

Jag tänker att en viktig del i det konstruktiva tänkandet också är att lära sig skilja dels mellan det man själva kan göra något åt och inte, dels det som någon annan kan göra något åt och inte, samt vad som är ens eget ansvar och vad som faktiskt i första hand är någon annans ansvar. Det finns gott om folk och instanser som ser vinster i att få individer att ta på sig mer av ansvarsbördor än vad som är rimligt. Det blir enklare för dem själva så. Åtminstone i det kortsiktiga och kortsynta mognadsstadiet på vilket de befinner sig. Personligen tycker jag att man gör dem en tjänst om man bjuder motstånd då så att de åtminstone får en anledning att reflektera en gång till. Att stå upp för sig själv ger andra en chans att växa. Om de sedan inte tar den, utan väljer att försöka vända det till att den andre är negativ, är det bra att för egen del våga lita på att det egentligen är motparten som har en issue.

Det där tänket är ju att verkligen bädda för att folk skall gå in i väggen på löpande band.

Det tänket är också betydligt vanligare än jag trodde.

Om man får en sticka i fingret kan det visserligen vara befogat att inte anse att jorden kommer att gå under för det. Men verkliga problem tänker man inte bort, dom löser man eller accepterar som omständigheter om dom inte går att lösa.