Fortsätta skjuta problemen framför sig då, snedstreck chansa på att inga dyker upp (vilket det enligt all erfarenhet gör). Och lita till megalomanisk centralstyrning hos en art som hittills aldrig har visat vare sig nämnvärt praktiskt förstånd på sådan eller större förmåga att ens i mycket mindre skala ge någon större del av sina egna medlemmar drägliga liv.
För oinsatta en ultrakort resumé:
En till resurs vi håller på att göra slut på men aldrig talar om för den är ju så trivial.
Vi behöver miljardtals ton om året till allt från hus, vägar och dammar över glas till datachips.
Vi suger bort hela öar, suger ut havet så att bottenlivet dör, och sedan fisken, och fler öar rasar ner i hålen; detta gör vi samtidigt som allt fler flyttar till kusterna och samtidigt som vi får havsytan att stiga. Vi bygger allt fler och större dammar där sanden som skulle ha fyllt på kusterna fastnar. Vi suger till och med bort stränderna som lockar turister för att bygga de betonglådor turisterna ska bo i och som snabbt blir dödsfällor när havssanden får armeringsjärnen att rosta sönder. Och öknen? Fel sorts sand. Emiraten på arabiska halvön importerar.
Smugglingen blomstrar, vilket inte direkt gör det lättare för hemlösa före detta öbor att få… ja, vad man ska få i stället för sin hembygd och hela sitt liv. Om det nu ens finns någonstans dit man skulle vara välkommen. Svenskarna visar ju till exempel en oroande tendens att inte vilja ta emot folk. Och om sandpolisen vore effektivare? Vem ska ge dem resurser till det och skulle vi i väst låta det passera? Det är vi som är de största och rikaste profitörerna på den här marknaden, vi har gjort oss helt beroende av sanden och till skillnad från med olja, vapen, trafficking och annat vet ingen om det. Och hur bra har vi lyckats ens med det alla vet om?
