Jag fick en knasig tanke om att jag kanske rentav är en svamporganism själv. När förutsättningarna inte är exakt rätt tynar jag bort och skrumpnar, men mina sporer och små rottrådar ligger kvar latent, livskraftiga, för att kunna poppa upp som ur ingenting och sprida ut mig rejält när miljön för en tid blir mer gynnsam. Det skulle kunna förklara en hel del, t.ex. varför jag inte riktigt köper den där idén om väl avgränsade individer. Det känns liksom som ett defaultläge att vi alla skulle vara sammanlänkade.

Nåväl, det är nattetid nu och det var ett bra tag sedan jag fick ordentligt med sömn. Ni får ta mitt svammel för vad det är.

Hehehe!

Men ja, kollektivt medvetande kanske? Inte så tokiga tankegångar.

Jag mår ytterst instabilt, lite magvärk, lite humörvurpor, lite trött men med en silver lining av eufori - jag fick ett samtal idag som .......YEYEYEYEYEYEYEYEYYEY.

Kind of.

Börjar få tillbaka känseln i ansiktet och funderar på vad jag ska skriva.

Åh fy fan...

Har varit på möte i skolan idag om min sons mående. Specialpedagogen och kuratorn är jättebra att prata med, konstruktiva och lösningsinriktade, men klassföreståndaren och den nytillträdda rektorn är så defensiva. Det känns som att de helst vill få det till att alltsammans är vårt fel och att vi borde sluta jobba båda två och helst skaffa oss de där stöttande släktingarna som vi inte har. Konflikterna mellan barn manövrerade de bort från hela tiden, medan våra förutsättningar hamnade under luppen istället. Jag tror att den där klassföreståndaren håller på att gå in i väggen.

Jag har varit helt skakig hela dagen. Det är för mycket nu.

Börjar känna mig rätt färdig med den här världen där alla ska plågas, alla ska ätas, ingen ska få ha det bra (annat än ett tag och då på andras bekostnad), ingen ska kunna lära sig annat än genom att själv göra om samma misstag som tusentals andra redan har gjort och ingen ska hinna omsätta ens dessa lärdomar innan hen dör.

Jag är inte intresserad.

Svamptanken är bra. Till och med som metafor är den bättre än den inofficiellt påbjudna atomismen.

Zombie, drog jag ner ditt mående nu med mina dystra nyheter? Alltså, vi kommer ju inte att ge upp. Om en del av personalen på skolan är defensiva och försöker skjuta över ansvaret på oss så får vi helt enkelt ta det och stå emot, fortsätta att bevaka vår sons intressen. Vi gör så gott vi kan på vår front och vi har rätt att kräva att de gör så gott de kan på sin front. Och jag tror att det finns en hel del man kan göra som kommer alla barnen till del, inte bara vår son. Sedan jobbar vi förstås med våra förutsättningar också, samt mobiliserar stöd från BUP. Ett första möte är inbokat där.

CRA, grattis till det där samtalet som var så positivt! Hoppas att det stabiliserar sig på en positiv nivå.

Meppe, lycka till med skrivandet!

Jag har fått en väldig massa tvättat och diskat nu under kvällen, så kanske är jag på väg att få tillvaron åtminstone litegrann under kontroll. Nässelutslagen, svullnaderna och de flesta rodnaderna har givit med sig. Jag skakar inte lika mycket. Jag har tagit ut semester från jobbet från och med igår så att jag kan få ordning på allt inför resan till Malta som vi så väl behöver. Vi skall inte ränna omkring någonting där, bara ta det lugnt, njuta av vacker natur, äta gott, leka på stranden om vädret tillåter det, och bada i bassängen och möjligen i havet.

Då kan väl jag lika gärna fråga om jag sänkte dig med mitt inlägg. Det är som det är. Du är i alla fall ett av få tisdagsexemplar (eller vad det blir) i detta måndagsuniversum.

Instämmer med Zombie! Hur f-n orkar och förmår du vara så påfallande konstruktiv i tuffa lägen, Inco??? *kliar mig fascinerat, förundrat och även en smula unnsamt avis i skallen*

Zombies uttryck "tisdagsexemplar i detta måndagsuniversum" koopterar jag härmed (givetvis med Zombies tillåtelse) då jag finner det vara huvudet på spiken-fyndigt!

Korpa på du om du tycker det var bra.