Ja, i allra högsta grad! Bland därför att kombinationen extrovert, delvis över/högkänslighet och aspighet gör att jag ena sidan söker rätt mycket "kickar" och bekräftelse, vilket nästan per definition kräver en höggradig NT-förmåga att snabbt, ibland blixtsnabbt, och smidigt kunna växla mellan olika sociala reaktionslägen. Något som mina tillstånd gör att det gnisslar väldigt mycket. Därav en grundläggande känsla av att jag i grund och botten åtminstone potentiellt är i ständig konflikt med mig själv - och när det blir akut manifest kan det bli jävligt jobbigt! Börjar så smått mer och mer uppskatta även ofrivillig egentid. Det är inte farligt och risken för att det ska bli långvarigt ofrivilligt är nog mest ett väl innött hjärnspöke ifrån mitt förflutna.