Efter att jag klargjort detta för henne i efterhand vägrar hon fortfarande att be om ursäkt, för då skulle hon ju, som hon säger, alltid behöva utgå från att jag är på väg att dö, för jag är ju alltid så grinig och vill aldrig prata. Så oerhört bekvämt för henne att
jag fått den diagnos som hon också borde ha fått, så att hon väldigt lätt kan skylla alla kommunikationskrockar på mig, inklusive sin egen fullständiga tondövhet när det gäller både att ta den andres perspektiv och att urskilja nyanser.
Nu är jag i alla fall ordentligt utrustad med både cortison och, så snart jag hämtat ut den, en adrenalinspruta.
Jag är väldigt rödprickig, både utvärtes och invärtes (svalget), och flammig. Ser ut som en vandrande smitthärd. Men nu har jag i alla fall inte feber. Det sticker obehagligt i svalget men jag är inte svullen i luftvägarna mer än lite andfådd kanske. Huvudvärk har jag också. Och visste jag inte bättre skulle jag tro att jag fortvarande var stirrig av adrenalininjektionen, men det kan det väl inte vara 16 timmar senare. Biverkningar av ataraxen kanske, eller abstinens... Dags att fylla på med den kanske (den används ju praktiskt nog även mot nässelfeber). Eller så är det kanske histaminen i sig, från den allergiska reaktionen, som gör mig stirrig - det är ju den man medicinerar bort när man medicinerar mot ångest.
Jag har i alla fall lyckats få en rejäl lista med allergi- och astmamediciner utskrivna nu. Passade på att ta tag i det nu när det blev aktuellt; de blir liksom lite mer medgörliga då, läkarna.
Visste ni att Tavegyl (mot allergi och klåda) och Atarax (mot ångest och nässelfeber) är precis samma substans? Det förvånade mig lite trots att jag visste att båda var antihistaminer. Jag brukar kunna känna mig rejält nerklubbad av atarax men knaprar gladeligen flera tavegyl när allergin är som värst. Tavegyl anses ju vara så säker att man kan få ta sex tabletter om dagen även under graviditet. Jag kan inte låta bli att fundera om jag kan ge min allergiska son lite tavegyl även mot panikattacker (i den lägre allergidosen då alltså), åtminstone när de är som värst (vilket inte är särskilt ofta)... Eller är det en slippery slope att tänka så? Hm, jag kan ju fråga på BUP. Hur som helst upplevde jag inte alls att jag blev lika nerklubbad av ataraxen när jag tog den mot så här svår allergi, så den stora mängden histamin jag hade i kroppen kanske oskadliggjorde antihistaminen i det avseendet... Om det överhuvudtaget går att tänka så när det gäller kroppens kemi. Ni som är kemiskt bildade får la ha lite överseende, eller skratta gott. (Hm, eftersom åksjukemediciner också är antihistaminer kanske det inte är så konstigt att det är så vanligt att man får panikattacker just i samband med olika transportmedel - delar av det kanske är åksjuka fast det tar sig ett lite annorlunda uttryck? Äh, ni ser ju hur speedad jag är - fullständigt tankesnurr.)