Tungt. Hang in there...

Efter att jag klargjort detta för henne i efterhand vägrar hon fortfarande att be om ursäkt, för då skulle hon ju, som hon säger, alltid behöva utgå från att jag är på väg att dö, för jag är ju alltid så grinig och vill aldrig prata. Så oerhört bekvämt för henne att jag fått den diagnos som hon också borde ha fått, så att hon väldigt lätt kan skylla alla kommunikationskrockar på mig, inklusive sin egen fullständiga tondövhet när det gäller både att ta den andres perspektiv och att urskilja nyanser.


Nu är jag i alla fall ordentligt utrustad med både cortison och, så snart jag hämtat ut den, en adrenalinspruta.

Jag är väldigt rödprickig, både utvärtes och invärtes (svalget), och flammig. Ser ut som en vandrande smitthärd. Men nu har jag i alla fall inte feber. Det sticker obehagligt i svalget men jag är inte svullen i luftvägarna mer än lite andfådd kanske. Huvudvärk har jag också. Och visste jag inte bättre skulle jag tro att jag fortvarande var stirrig av adrenalininjektionen, men det kan det väl inte vara 16 timmar senare. Biverkningar av ataraxen kanske, eller abstinens... Dags att fylla på med den kanske (den används ju praktiskt nog även mot nässelfeber). Eller så är det kanske histaminen i sig, från den allergiska reaktionen, som gör mig stirrig - det är ju den man medicinerar bort när man medicinerar mot ångest.

Jag har i alla fall lyckats få en rejäl lista med allergi- och astmamediciner utskrivna nu. Passade på att ta tag i det nu när det blev aktuellt; de blir liksom lite mer medgörliga då, läkarna.

Visste ni att Tavegyl (mot allergi och klåda) och Atarax (mot ångest och nässelfeber) är precis samma substans? Det förvånade mig lite trots att jag visste att båda var antihistaminer. Jag brukar kunna känna mig rejält nerklubbad av atarax men knaprar gladeligen flera tavegyl när allergin är som värst. Tavegyl anses ju vara så säker att man kan få ta sex tabletter om dagen även under graviditet. Jag kan inte låta bli att fundera om jag kan ge min allergiska son lite tavegyl även mot panikattacker (i den lägre allergidosen då alltså), åtminstone när de är som värst (vilket inte är särskilt ofta)... Eller är det en slippery slope att tänka så? Hm, jag kan ju fråga på BUP. Hur som helst upplevde jag inte alls att jag blev lika nerklubbad av ataraxen när jag tog den mot så här svår allergi, så den stora mängden histamin jag hade i kroppen kanske oskadliggjorde antihistaminen i det avseendet... Om det överhuvudtaget går att tänka så när det gäller kroppens kemi. Ni som är kemiskt bildade får la ha lite överseende, eller skratta gott. (Hm, eftersom åksjukemediciner också är antihistaminer kanske det inte är så konstigt att det är så vanligt att man får panikattacker just i samband med olika transportmedel - delar av det kanske är åksjuka fast det tar sig ett lite annorlunda uttryck? Äh, ni ser ju hur speedad jag är - fullständigt tankesnurr.)

Det är en sak att experimentera på sig själv (som du ju uppenbarligen gör på fler än ett sätt), men att utsätta andra för det känns verkligen helt fel.

Nej för helövete! Ta din plats.
Orken kommer alltid tillbaka i någon form.

Och kramar till Inco mitt i efterdyningarna av chocken mm. Har inget bra svar på det där med Tavegyl och son. Jag är emot mediciner till mig själv till och med så...vet ej.

Det är därför jag tänkte fråga på BUP först i så fall. Det är ju tabletter som han får ta för sin allergi. Det blir bara inte av att vi tar dem så regelbundet som vi borde. Det är den gamla sortens allergitabletter som man blir trött av eftersom de samtidigt har en lugnande verkan. Samma ämne som orsakar allergi orsakar nämligen oro och ångest. Tabletterna bedöms vara oerhört säkra, och de är väldigt beprövade. Jag hade inte tänkt öka dosen! Det jag funderade på var att välja den sorten lite oftare istället för en nyare sort som man inte blir trött av. När han var yngre var det just tavegyl han fick på recept, för att det är den säkraste allergimedicinen. Men jag vill ju först höra med proffs om de tycker att det är OK eller om de tror att tröttheten blir för märkbar; oftast är det ju en biverkning som man väljer bort. Jag ger honom tavegyl ibland när allergin är väldigt besvärlig eftersom den är mer effektiv än den andra medicinen (som inte hjälper särskilt mycket alls), och det brukar ändå vara på kvällen när det inte gör något om han blir lite trött. För övrigt har jag inte märkt att han blivit påverkad av medicinen på något sätt mer än att allergin går över. Det handlar med andra ord inte om att "experimentera", utan om att slå två flugor i en smäll: bli bättre på att sköta allergin och samtidigt dra nytta av att antihistaminen som biverkning tar bort oro ur kroppen. Om den nu överhuvudtaget gör det i så låg dos som det är fråga om mot allergi.

Tack för kramarna, CRA! Jag har unnat mig yoga ikväll så jag mår mycket bättre.

Förutom då att jag insett att jag glömt min bandspelare (eller vad man nu kaller det när det inte är band längre) på jobbet (i an annan ort) och behöver den imorgon bitti när jag skall åka iväg (till ännu en annan ort, i motsatt riktning) för att spela in två timmars samtal för min forskning. Det är väldigt frustrerande. Min plan är att kolla upp hur sjuttsingen det var man spelade in med mikrofon, mixerbord och audacity nu igen, och släpa med hela min lilla ministudio på tåget. Måtte jag bara inte skrämma slag på de goa tanterna med en så iögonfallande utrustning. De vet ju självklart om att jag spelar in - de vill väldigt gärna bidra till forskningen och är stolta över sin tämligen världsunika självhjälpsgrupp och vad de åstadkommer i den - men det är onekligen mer nervöst när man hela tiden ser en stor mikrofon som är riktad mot en. Hm... Jag har min son, så jag kan inte åka och hämta den lilla diskreta bandspelaren heller. Elände! Men det kan ju också hända att sonen är alldeles för utmattad imorgon för att jag skall kunna skicka honom till skolan ändå. Han blir enormt överbelastad av intryck just nu. Inte bra alls.

Här händer det saker. Hoppas det reder ut sig…

Folk som bokstavligen pratar andra till döds, förvånar mig egentligen inte att de finns men vafan?

Den senaste veckan har jag tänkt att jag faktiskt mår riktigt bra just nu och mitt nuvarande projekt är sjukt stimulerande.