Tackat för videolänken, Yetin! Den ämnar jag titta närmare på vid ett senare tillfälle, när jag har tid.

Fjärrskåderi är en realitet, dock verkar det vara omöjligt att styra vad/när man skall se.
Fast besökare ifrån yttre rymden har iaff inte jag fått träffa(vad jag vet).

Aha, det var på det viset. Nej, det är inte kul hur mycket andras domar kan betyda och hur reella konsekvenser de kan få. Så går ju också vår mentala och etiska utveckling farligt mycket långsammare än den materiella. Ja, jag förstår vad du syftar på och ser grundläggande likheter mellan de trångsynta på båda sidor.

En ganska konkret beräkning av tids- och materialkostnaden för att kolonisera flera miljarder galaxer med resurser i vårt solsystem och utan någon exotisk teknologi. En skärpning av Fermiparadoxen alltaå. Alla andra borde kunna göra samma sak.

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0094576513001148

En lösning av typen "de är redan överallt" är att galaxen koloniserades långt innan vårt solsystem bildats och de som lever där för länge sedan uppnådde ett väldigt oföränderligt samhälle där information är mer värt än energi, och lämnar nya stjärnor orörda för att samla in information om nya ekosystem och civilisationer. En lite mer välmotiverad zoo-hypotes:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0019103587901126

Den funkar rimligtvis även för hela universum. Modellen för expansionen av civilisationer är sån att det kan väntas ha uppstått en välintegrerad kulturell gemenskap samtidigt som alla imperier/arter förgrenat sig i en massa nya som inte längre har nåt gemensamt med sitt ursprung. Biologiskt/fysiskt bör de vara ganska isolerade men med intensiv kommunikation med varandra. Att vi inte ser dem blir dock ett allt större bekymmer ju bättre instrumenten blir.

Än så länge finns förstås inga bevis för att alla potentiellt svåra steg i vår evolutionära historia är sannolika. Men är vi ensamma så är vi det (enligt första länken) i en stor del av det synliga universum. Är vi inte så ensamma är förstås slutsatsen att vi med överväldigande stor sannolikhet kommer utplånas av något ännu okänt skäl.

Jag har pdf-filerna, kan lägga upp dem på min blogg sen.

Eternity in six hours syftar på att det beräknas ta sex timmar att samla ihop energin som krävs för att avfyra de självreplikerande maskiner som skulle ta över hela universum, givet att människan plockar isär planeten Merkurius och bygger solfångare av den. Med mycket pessimistiska antaganden tar det 12 000 år vilket också är oväsentligt på evolutionära/kosmologiska tidsskalor.

Dock görs det något tveksamma antagandet att sonderna klarar kollisioner med en energi motsvarande en handgranat. De borde kastas ur kurs av det.

Det är alltså den slutsats man måste dra om ingen lösning finns på problemet att de borde synas men inte syns.

Låt oss be till allt ateister och alla andra håller heligt eller oheligt att vi inte upptäcker någon till synes outsinlig ny källa till energi eller naturtillgångar innan vi har utvecklats väsentligt mentalt från där vi är nu. Annars får vi bara ännu större möjligheter att förstöra för både oss själva och andra och kommer inte att göra något väsentligt åt det ens på nivån "lappa och kompensera". Jag tycker den här sortens etnocentriska SF-resonemang visar det väldigt tydligt, ifall det nu inte räcker att titta på den byggda verkligheten.

Det finns en anledning till att man har åldersgräns för körkort; det kan vara vårt smala hopp, om man inte vill lita till en "oturlig" slump, att någon eller något har motsvarande koll på mänskligheter.

Jag tror att det är fråga om en slags kosmisk självselektion: Högteknologiska civilisationer som inte klarar att lägga av med och utvecklas bortom dumheter som krig, hierarkiska dominatorsamhällsstrukturer enligt socialdarwinistisk modell kommer förr eller senare att förinta sig själva, antingen direkt med massförstörelsevapen, eller indirekt, genom att föröda sin egen resursbas med kortsiktig rovdrift och plundring (vare sig denna är baserad på en enda planetyta, som jorden idag, eller ett helt solsystem samlade resurser - som på grundval av dagens profitmaximeringsstyrda exponentialtillväxtlogik skulle förbrukas på relativt sett en förvånande kort tid, bara ca 12 000 år, från dess början till dess slutfas).

Det troliga är dock att antingen storkrig med förstörelsevapen till följd av det rådande (kapitalistiska) systemets inneboende, inom systemets ramar oläsliga motsättningar eller resursutarmning och/eller miljöförstöring fimpar oss som art inom några få årtionden, givet att det fortsätter som idag, långt innan det blir möjligt med uppskjutning av den oundvikliga återvändsgränden på grundval av dagens socioekonomiska system genom att utvidga den i solsystemskala. Ungefär samma utvecklingsvägval torde gälla utomjordiska civilisationer, åtminstone om de bygger på samma kemiska bas som oss, samt har en i grova drag liknande evolutionär utvecklingsgång.

Detta _kan_ vara en tänkbar förklaring till den stora tystnaden (Fermis paradox), som Yetin är inne på. Och det (kanske) relativa fåtal civilisationer som klarar detta kosmiska test kan mycket väl på några få århundranden efter att ha genomgått den utvecklingskris vi just nu står mitt uppe i, ha utvecklats till något för oss för helt oigenkännligt, obegripligt och omöjligt att detektera. Supercivilisationer som har miljoner och kanske t o m miljarder år på nacken kanske rentav finns där, mitt framför ögonen på oss, där ute i den kosmiska natten - omöjliga att urskilja ifrån det vi uppfattar som det "naturliga kosmos".

Vi vet faktiskt inte ännu hur det ligger till med den saken. Vi bara gissar och famlar oss fram i mörkret med mer eller mindre intelligenta och mer eller mindre väl underbyggda gissningar. Om vi lyckas ta språnget igenom och ut ur den livsgörande utvecklings- och mognadskris som art vi just nu genomgår, gissar jag att vi om högst något eller några hundra år kommer att ha fått ett svar på de här frågorna. Vilket ger mig en stark lust att vilja vara helt bombsäker på att något som reinkarnation verkligen finns, då jag helt enkelt av ren jäkla nyfikenhet skulle vilja vara med i någon form då!

Ja, det kan vara en förklaring. Och den är en av de förklaringar som skulle kunna vara konsistenta med de observationer av UFO:n och liknande som inte tycks gå att förklara med något känt jordiskt.

Hur som helst tycker jag det här ointresset för ansvar, långsiktighet och de inre värdenas nödvändighet för att ge alla ett drägligt liv verkar rätt genomgående i vetenskapstroende kretsar. I alla fall i den stora massan. Och märk betoningen på "troende": alltså folk som till sin natur är troende men inte andliga, som är främmande för ett vetenskapligt förhållningssätt till vetenskap utan i stället ser den som konkurrent med andlighet (eller med "religion" som den enda yttring av andlighet de bryr sig om att ta reda på) och som då väljer vetenskapen som trosobjekt. Nåväl, de flesta av dem är väl unga män också, den kanske mest korkade sortens människor; men synd i alla fall, inte minst för den gruppens stora inflytande på olika sätt.

Folk med en andlig sida (religiös eller ej) brukar vara mycket bättre på det där etiska enligt min erfarenhet. Vilket i så fall är ett konkret exempel på samhällsnyttan med "religion". Det verkar som om de vetenskapstroende brukar slänga ut barnet med badvattnet i sin iver att vara renlärigt "rationella".

Typiskt är att andlighet bara kan beskrivas på ett självrefererande sätt. Så är det förstås med en massa andra saker också, typ medvetande och sånt.