Orolig. Min son mår inte bra.
Det är tydligt att han får alldeles för lite stöd i skolan och att det blir jätterörigt och otryggt för honom med alla otydliga besked och ändringar de gör hit och dit. Inte är barn särskilt snälla med varandra heller. Hu! Hans pappa och jag har suttit ner med honom i flera timmar idag och pratat igenom situationen, och vi har skrivit till hans klasslärare och begärt ett möte för att göra något åt situationen. Vi skall nog vända oss till BUP också för att få hjälp med hans ångest. Han känner igen sig i symptombeskrivningar. Jag hade på känn att det var så det var ställt, så jag visste vad jag skulle fråga om (försiktigt och utan att lägga ord i munnen på honom) för att hjälpa honom sätta ord på sina känslor. Det var en stor lättnad för honom att få uttrycka det, men han är så klart fortsatt ängslig för skolsituationen och vågar inte riktigt hoppas på att det kan bli bättre.