Det är inte lätt att ägas av en katt och sedan lämnas så där.

Min dagsform är utomordentligt genomtränad och träningsvärkig. Gör ont som satan i benhinnorna till och med. Fel skor.

Har "miszmasz" i huvudet och tänker på 5 olika språk. Svenska, finska, engelska, tyska och polska. Svenska och finska hör till vanligheterna, sedan tänker jag numera en hel del på tyska. Och jag ägnade just några timmar till att prata en engelsk-polsk-teckenspråksblandning. Jestem müde. Trottoaren is liukaista. Maybe katson Incepcja to zima. W angielski tal i polski subtitles. Mutta es ist huono idea. Har inte sett es since June.

Jag tror ni fattar...

Det där om att se Inception är antagligen en betydligt bättre ide än jag trodde.

Jag undrar om jag har någon form av fibromyalgi light. Alltid skall det värka någonstans. Och så dessa återkommande utmattningsreaktioner. Nu har jag sprängande huvudvärk för att jag var dum nog att gå upp i dos på antideppet en dag för tidigt i cykeln bara utifall att det kanske skulle funka annorlunda med de nya p-pillren. Jag var så utsjasad att jag trodde att det kanske kunde vara så, men det var INGEN bra idé. Note to self.

Antagligen är det kisses död som spökar i mitt sinne. Jag har inte kommit mig för att röja här hemma, och nu börjar det bli verkligt akut. Jag skjuter upp viktiga saker som att betala räkningar. Skrivandet drar ut på tiden för att jag hela tiden finner ursäkter att göra något annat (och då inte sådant som jag verkligen borde), alternativt gör inget.

Men det piggar upp att människor jag tycker mycket om hör av sig för att de vill hitta på något trevligt tillsammans (1 st), finnas till hands för mig (1 st) eller bara för att tala om att de tänker på mig, tycker om mig och är glada att ha träffat mig (1 st).

Undrar hur jag ska våga satsa på något som ser ut att utvecklas till en vänskap. Visst kan det bli lyckat, men jag kan inte bara stirra mig blind på möjliga positiva resultat med tanke på vilka risker som finns om jag börjar lita på någon. Att tänka på hur bra det kan bli och att ta det långsamt var enda råden jag lyckades få. Och det var sannolikt bra med ytterligare en påminnelse om att ta saker långsamt, men jag kan inte bara strunta i att det kanske inte fungerar. Visserligen har jag redan gett mig själv ett relativt riskfritt sätt att få information (en av fördelarna med att befinna sig i Krakow), men det är inte 100% pålitligt vilket jag vet av erfarenhet.

Just lyckat. Sitter här i min lägenhet, 21 år gammal, folk uttrycker gång på gång hur modig jag är som flyttat till ett "främmande" land men jag lyckas inte på något sätt skaka av mig mitt förflutna och nu sitter jag här och vågar knappt satsa på en vänskap med någon som enbart varit trevlig och börjat visa intresse för att umgås med mig på fritiden.

Det var mycket dagsform på en gång det där...

Min dagsform sammanfattas bäst som följer:

Det är ju en groda.

Det är en mycket nöjd person, som pöser sig alldeles klargrön av stolthet. En groda? Pff!

Jag vill stämma kommunen jag växte upp i på en symbolisk euro, men kom på bättre tankar. Inte en chans att dom skulle erkänna något fel.