Insåg just att den gnagande oron och ångesten gällde något helt annat (vilket jag borde ha fattat). Fick just ett besked som gjorde mig väldigt lättad. En vän till mig fattade ett klokt beslut och valde livet.

Åh, Jisses, vad livet är skört...

Åh, du milde, vilken klump i magen som släppte där!

Bortsett från att jag fortfarande är väldigt orolig, förstås.

Hade helt trängt undan hur orolig. Självförsvar. Skygglappar. Fan, vilken fegskit jag har blivit!

Snarare vettiga försvarsmekanismer...

Du skulle aldrig ha trängt undan det där ju, Meppe. Du är mycket modigare än jag.

Och i det här fallet mycket mera korkad. Istället tjatar jag sönder folks tålamod och berättar fel saker för fel personer.

Men det gör jag också.

Dessutom är jag inte någon som aldrig springer från situationer ifall du är under det intrycket. Den 8 december loggade jag ut från FL och jag har inte loggat in efter det. Kommer inte heller att kunna återvända, är rädd att jag får helt slut på energi nästa gång. Var 21 år och 7 månader när jag fick inse att jag gjort mitt. Var är det modiga i det?

Du hann ju göra massor innan dess!

Nåväl, jag skyddade antagligen mig själv p.g.a. tidigare erfarenheter. Men jag skyggade i alla fall inte helt.

Tack, Meppe!

Och det gjorde jag på instinkter.

Fick ordningsmani och superstädade i fem skåp bland annat.
Lagade mat.
Fotograferade.
Ringde runt tio samtal.
Var till tandläkaren
...och till affären.