Tårna var så krossade att jag var tvungen att ta av mig skorna för att överhuvudtaget komma hem från t-banan. Det gick bra så länge asfalten var torr och någorlunda grusfri men sedan följde en tredubbelt så lång sträcka av plaskblöt, kall asfalt och hiskeligt elaka småstenar. Hoppas inte grannarna tittade ut just när jag gick förbi...

Otroligt nog var det helt och hållet värt det.


Apropå träningsformer:
En bekant håller på med någon sorts GAGA-grej, dans och ...öh frigörande rörelser som jag är lite nyfiken på.
Men annars blir det nog gymkort till våren igen.

Jag var faktiskt inte ett dugg mörbultad när jag vaknade i morse, utan smärtfri för första gången på länge. Därför jobbade jag mig igenom ännu ett yogapass, och NU är jag mörbultad. Jag blev tvungen att sova efteråt, för jag blev alldeles yr och skakig. Tror ni på det där med att slaggprodukter kan börja cirkulera i kroppen innan de rensas ut?

Är det inte typ det bakfylla går ut på. Diverse acetaldehyd och ättika som inte kommit ut än.

Hm, inte vet jag. Men kan man få det av att ha varit inflammerad i muskler och sedan tänjt och jobbat med dem riktigt ordentligt? Det verkar råda delade meningar om den saken.

Nu har jag träningsvärk i precis hela kroppen (särskilt de där musklerna som jag brukar vara så dålig på att träna och som så lätt blir stela när jag sitter vid datorn) men inte inflammatorisk värk, och jag har slutat må illa. Idag blev det ett kort ashtangayogapass (ca 15 min) med ordentlig vila i dödsstilla position efteråt. Det kändes alldeles lagom. Jag skall nog undvika att göra längre pass två dagar på raken, åtminstone tills jag kommit i form, och hellre göra kortare pass för att få igång cirkulationen så länge som jag har någon form av värk. Kanske kan jag sedan göra ett lika kort och skonsamt pass till kvällen om jag känner för det.

En del slaggprodukter cirkulerar väl i lymfsystemet som är rätt motbjudande om man tänker för mycket på det. Mycket i kroppen är sånt man inte borde tänka på. En del skit får istället cirkulera omkring i blodomloppet tills levern hinner med att ta hand om det. Vissa mediciner har metaboliter som också är aktiva ämnen, vilket i såna fall gör att de behöver två varv genom levern innan effekten klingar av. Venlafaxin bryts ner till desvenlafaxin som är precis lika potent som ursprungsämnet. Motsvarande fenomen torde enligt Murphys lag vara ännu mer uttalat när det gäller ofördelaktiga substanser.

Idag har jag sprungit och sprungit men inte kommit nånstans. Blev 50 minuter istället för vanliga 60 då jag ville bli klar innan gymmet stängde.

Inte för att jag är i form för det just nu (efter allt hemmaslit), men imorgon ska jag åka skidor, så idag ska jag göda mig själv litegrann.

Idag har jag varit ute i skogarna i min barndoms ängder och kajkat runt i 5 timmar och knappa 2 mil. Det märktes att jag var rätt otränad och ätit för lite på sistone, men det gick rätt bra ändå. Solen sken och föret var perfekt - även där det inte var spårat, eftersom snödjupet var ganska ringa, så jag fick hålla mig på gräsängarna och de överfrusna fittorna (de delvis isbelagda, strandnära ängarna, alltså).

= Har tränat, har träningsvärk.