Det är väl ett sannolikhetsresonemang. Det är lätt att utan mycket pengar samla på sig berg av böcker. Den som läser mycket kommer med stor sannolikhet samla på sig en massa böcker. Fast alla har kanske inte OCD-drag. En del kanske avstår för att de avsagt sig alla världsliga tillgångar eller nåt

En del av de mer läsande människor jag har träffat har en förunderlig förmåga att inte äga böcker. Eller hade redan före nätet.

Aha. Ja det finns förstås bibliotek. På universitetsbiblioteket här ser man en del gamla gubbar som verkar tillbringa hela dagarna i biblioteket.

Mhm.

Jag brukar förstås hänga på bibliotek när jag har tid, fast jag vill också äga ett eget exemplar när jag hittat en bra bok. När en tanke relaterad till boken dyker upp långt efter man läst den, är det bra att kunna gå till bokhyllan och titta i nån relaterad bok. Och så är det väl ett socialt accepterat OCD-drag att samla just böcker

Handelshögskolan här i stan har ett bibliotek med en sån där snygg cirkulär flera våningar hög läsesal med bokhyllor flera våningsplan upp längs väggarna. Humanistiska biblioteket har de mest intressanta böckerna, men det är nog för att jag helt enkelt oftast varit där och haft mer tid att utforska samlingarna. Och för att de har alla SOU någonsin. Även en del logikböcker finns där! Medicinska biblioteket är inte så behagligt att vistas i, annars hade det varit ett intressant bibliotek.

Det är konstigt att inte biblioteken ligger mer centralt och samlokaliseras med muséer, konsthallar och stadshus. De borde vara en naturlig plats att hänga på typ som gallerior eller centralstationer verkar vara nu. Även replokaler, hacker-/makerspaces, lokaler för ideella föreningar etc kunde ha lokaliserats på samma ställe. Stadsbiblioteken är ofta rätt futtiga i jämförelse med de mycket trevligare universitetsbiblioteken. Läsplatser saknas ofta i stadsbibliotek. Datorsalar finns det också för lite av. I ett modernt samhälle ska ju biblioteket motsvara kyrkan i det förmoderna samhället. Öppna föreläsningar av akademiker borde motsvara prästens predikan.

Visst finns det fördelar med att äga en bok om man till exempel vill gå tillbaka och kolla detaljer senare (efter att man har läst ut den (om det gäller skönlitteratur (med faktalitteratur är det väl ännu mer så))), men jag ville bara skjuta in att ägandet (eller ickeägandet) i sig inte nödvändigtvis säger så mycket om ägaren (eller ickeägaren).

Allmänna bibliotek är en utmärkt uppfinning. Här i staden finns det ett helt okej stadsbibliotek mitt i sta'n som verkar fungera lite som hängplats för alla möjliga och det är alltid folk där. Det stora universitetsbiblioteket måste jag erkänna att jag inte vet så mycket om och jag har knappt ens besökt stället (jag var där enstaka tillfällen under studietiden, men inkorporerade det aldrig i mig själv, så det föll snart i träda).

"Hänga på bibliotek". Ja, det är väl de som är nutidens avrättningsplatser. Där man kan få det man trodde ifrågasatt, och i värsta fall själva tron att det finns ett "rätt". Det är väl därför somliga undviker dem.

Inkorporera universitetsbiblioteket, det låter mastigt. Har inte jag heller gjort. Så mycket för det läsandet.

Läser man fel böcker kan man bli postmodernist, hujedamig! Eller så läser man analytisk filosofi, blir mer övertygad om sin egen förträfflighet och kan irritera skiten ur alla med humaniorabakgrund.