En kall liten måne och några stjärnor i den klarsvarta oändligheten. Gå ut var det sista jag orkade men jag tvang mig. Upplevelsen blev därefter, men det enda som skiftar litet är ju orsakerna till att det blir så. Det skulle ändå räcka med att uppleva dåligt om det finge vara det enda som fanns, om jag sluppe allt annat. Även behovet att uppleva.

Men inget kan man ens gissa sig till. Om den här världen är det enda som finns så är ondskan det enda som finns i vårt lilla hörn av den. Med obetydliga och övergående undantag. Och så hemskt kanske det är.

Tycker du verkligen det?

Kan man ju se på hur många sätt man vill. Ett av dem: när en av materians grundläggande lagar är att saker kan vara oordnade på fler sätt än ordnade, och när allt på något sätt måste gå genom materian, så blir det som det blir. Allt utom förfall blir en ansträngning och allt någon vill ska bestå måste aktivt försvaras mot förstörande krafter. Människan är ingen fågel, men hon försöker flyga och dråsar ner på marken, försöker igen och dråsar ner, försöker igen och blir dödad på något grymt sätt. Sedan kommer andra som försöker flyga, men de som aktivt tar förfallets parti fortplantar sig också. Förutom att det ofta(st) är samma personer. Kanske har hon vuxit till sig litet i kärlek genom historien, men det hjälper bara dem som får del av den och ska det gå i den här takten kommer det inte att bli tillräckligt på den tid vi kan ha på oss.

Grattis. Z tycks ha återupptäckt termodynamikens huvudsatser...
0. It's the only game in town
1. You can't win.
2. You can't break even.
3 You can't quit the game.

...och kanske också en del av det naturliga urvalet.

Tja, det är väl några årtionden sedan det var nyheter för mig heller. Men man kan ju dra litet olika slutsatser av det.

Varför ska lägenheten vara så jämförelsevis varm
och den natüüürligt vinterpyntade skogen så förbannat jävla kall (precis som det mesta av mänskligheten)?

(fritt efter Peps om jag inte minns fel)

Hmm. JA, det är kallt nu.

Vi har ett lodjur som lufsar runt här i krokarna, den vill jag se. Förra veckan lufsade den runt i villaträdgårdarna ett stenkast bort, dagtid till och med.
Sådant händer ju bara inte!

Jaha, det var ju ljusblått. Eller blir snart. Har tydligen missat en otroligt stjärnklar natt. Inga moln, trots det inte iskallt, och någon har monterat extra strålkastare på stjärnorna däruppe. Skulle åtminstone behöva en surroundbalkong…

Coolt, jag hade kunnat ta en paus och kolla på det, eftersom jag ändå varit vaken hela natten, fast å andra sidan jobbade och fick mycket gjort.

Det finns blommande växter fortfarande, eller redan. Hur man nu vill se det.
En märklig vinter detta.

Som början på en bra roman.