Mängden sökande som får avslag lär inte förändras nämnvärt. Möjligen kan den minska något om kulturen blir mindre bidragsberoende.

Tänker du då att lika många kommer att få bidrag som förut eller tänker du att färre kommer att söka?

De som tror att de kanske har rätt till bidragen ansöker, nu som då.

Men när färre kommer att behöva bidrag, kommer också färre att beviljas.
Vilket betyder att färre kommer att ansöka.

Men det skulle alltså inte innebära mer pengar till dem som idag är bidragsberoende? Bara andra pengar? Medan hög- och medelinkomsttagarna skulle få mer pengar?

Ja det verkar så.
Men vinkeln hur mycket de skulle tjäna är helt beroende på hur progressiva skatterna är.

Ekonomiskt så skulle medel+höginkomsttagarna tjäna på det.
Men stressen för ette-klubban skulle minska eller försvinna hos låginkomsttagarna.

Hm, jag känner mig inte direkt övertygad. Skulle det hjälpa mot de systemfel som Savanten Svante beskrev? I så fall skulle det nog behövas mer än 1-2000 kr. Minskad stress är bra förstås, men jag vet inte om den summan skulle ha den effekten.

Tänkte inte på att medborgarlönen skulle beskattas. Jo, en progressiv skatt påverkar förstås hur mycket hög- och medelinkomsttagare skulle tjäna på den.

Själv har jag en vag föreställning om en utopi där man inte överhuvudtaget tänker i termer av individuellt ägande, där det är alldeles självklart att var och en bidrar till det kollektiva med det de kan och får vad de för stunden behöver. Det förutsätter dock en utvecklad människoart som kan samsas och som litar på varandra (berättigat!) och med tillräcklig självinsikt och mognad för att stå över artificiella behov.

Njae, idiotin att någon godtyckligt skall bevilja och avgöra någons arbetsförmåga är något annat.
Men hur utsatt personen skulle bli vid en kollisionskurs kommer skilja sig.

Idag riskerar personen att bli HELT utan medel, och tvingas försörja sig via brott, tiggeri eller prostitution.
Med garanterade 2000 räcker det om denne kan få kvarta in hos en god vän.

Jo, det förstås.

Det är ju just det jag vänder mig mot. Varför förväntas vi göra något åt dina (eller för den delen någon annans) problem? Dina problem är definitionsmässigt dina egna.


Skaffa ett torp och odla all din egen mat, det är i princip det enda sättet som man kan undvika andras villkor. Och det är där feltänket ligger; ska man ha betalt (i pengar eller något annat) av någon annan så får man också jobba på dennes villkor.