Jag glömde skriva att jag denna gång stoppade ner en sista skvätt (gammaldags) messmör i degspadet (tillsammans med vatten och fjällfil).

Idag luktar det gott av kanel på kontoret. Igår gjorde jag enkla äppelknyten genom att skala, kärna ur och tärna ett äpple (mormor Smed) och sedan steka tärningarna mjuka i smör med kanel och socker. Efter att äppelröran svalnat lite bredde jag ut den på två tinade smördegsark, vek upp hörnen mot mitten och klämde ihop till ett fyrkantigt paket, penslade med uppvispat ägg och gräddade i 200 graders ugnsvärme ungefär 15 minuter. Vaniljglas var gott till.

*Hör för mig hur vaniljglaset krasar mellan de välutvecklade hörntänderna. Kruskakliplattorna över diskbänken förlänar en viss gammaldags stugkänsla åt den möjligen makabra scenen.*

För den händelse man skulle få lust att vara macho mot en islänning i fråga om surströmming bör man antagligen lära sig älska skyr. Påstådd "naturlig" mejeriprodukt, fast kanske för ekologisk rengöring av båtbottnar?

Nja, det krävs inget större mod att äta skyr. Senast jag åt den smakade den inget särskilt - förutom mycket gott.

Då har vi antingen olika smak eller åt olika typ märken.

Skyr är ju jättegott! Jag tycker att jag mår bra av att äta det. Det mättar verkligen och lägger sig som bomull i magen, och inte är det sötskliskigt heller. Synd bara att det är så dyrt.

Skyr.


*lovar mig själv att kolla extra i mjölkhyllan nästa gång*

Zombie skyr skyr.

Väntade på något sådant. Men det har jag inte sagt.