Ni är underbara!

Idag bakade jag knäckebröd. Äts bäst med messmör och lingonsylt.

Jag föreslå en grönrandig trasmatta

Hembakta, frasiga knäckebröd:


Snygg låda med delikat innehåll:

Aldrig så gott
som gott det säges
mat gör människan mätt:
inte ger äta den
livet igen
som laga den tog.

Aldrig så gott
som gott det säges
mat gör människan mätt:
man äter och lever
ännu en dag
att undra varför.

Klagamål ur den apokryfiska Geddan

Idag har jag gjort storkok av ratatouille. Många matlådor blev det, samt mat för helgen. Jag blötlade och kokade egna små vita bönor. En del av dem blandade jag i ratatouillen; andra fryste jag in som de var eller sparade i kylen för att använda som tillbehör med lite dressing. Stora vita bönor är också på gång, men de behöver ligga i blöt längre. Dem skall jag frysa in i lämpliga småportioner för att ha till ratatouillen eller till tomatsås. Ikväll skall jag göra långkok av färska älggrytbitar och äta dem med ratatouille. Blir det över gör jag en krämig gryta på resterna tillsammans med creme fraiche.

När jag orkar skall jag fräsa upp stora mängder billig gul paprika och annat grönt att mixa till en neutral sås som kan fungera som bas för många olika maträtter beroende av kryddningen. Jag tänker mig t.ex. att man kan blanda den med kokosmjölk och ingefära och lime och ha musslor i den, eller så kan man blanda den med creme fraiche och göra en pastasås, eller ha den i en mustig älggryta.

Men bara för att jag nu har så sjukt mycket mat hemma (jag har även rester kvar från morgonens varma makrillmackor) så är jag inte ett dugg sugen på mat. Jag har blivit mätt av lukten. Däremot är jag vansinnigt sugen på att mixa apelsinjuice med spenat och ingefära, så det skall jag nog göra.

Igår stekte jag en kycklingfilé, plockade bort den och stoppade ner tärningar av rökt korv, purjolök och tärnad tomat i stekpannan (med viss fördröjning mellan varje) och smaksatte sedan med lite pärondricka (tror jag att det var) och en klick messmör. Den stekta kycklingfilén skar jag i bitar, vilka jag sedan lät uppgå i den symfoni av smaker som muntert spelade sina respektive trudelutter i min stekpanna. Konserten avlyssnades på tvenne skivor hembakt rågbröd; det lät riktigt bra.

Har ni någon erfarenhet av ekologisk jäst?

Anledningen till att jag frågar är att jag vid första inköpstillfället råkade ut för att den dels luktade skumt redan i affären - men jag lät det bero tills jag kom hem - och dels att den, när jag skulle använda den dagen efter, var alldeles torr och snabbt pulvriserades mellan mina ack så ömsinta fingrar. Vid andra inköpstillfället - i en annan affär - luktade den också skumt, så jag bytte till den ickeekologiska varianten, vilken jag aldrig har haft något problem med - förutom förstås då jag glömt av den och plockat fram den några för många dagar senare.

Kan det möjligen vara så att så få köper den ekologiska baksvampen att den i affären hinner bli gammal och mer sjukligt än sunt grå? Den ekologiska varianten som jag prövade senast hade sitt bäst-före-datum satt till 6 december, medan den icke-ekologisk varianten ansågs vara bäst före den 9 december.

Utöver att fundera över konstiga jäster har jag idag bakat tvenne limpor och prövade idag att spontanskålla en blandning av rågmjöl, grahamsmjöl och, den i friska myllan stadigt jordade, kruskaklin och innan gräddning garnerade jag med nämnda kli (efter att ha penslat med vatten för att få den att fästa bättre).

Imorgon blir det knäckebröd.