Jag drömde att jag jobbade på ett hotell som min far ägde. I drömmen älskade jag att dammsuga och min far var sur och klagade: "Han dammsuger ju bara hela tiden! Det är det enda han gör!"

Jag drömde, i korthet, att "den som tyr sig i hallen gillas av gudarna".

Hm? Svårtolkat. (Gillar din nya avatar!)

Jag drömde att jag borde ta en paus i min shamanutbildning p.g.a. märkliga symptom bestående av enorma blodblåsor på vristerna som försatte mig i ett känsligt och sårbart tillstånd. Jag kunde dock inte låta bli att flyga ikapp mina kurskamrater trots den (mentala?) belastning av vristerna som det innebar och de psykiska följdverkningar jag riskerade. På vägen tillbaka hem liftade jag (?) med en lastbilschaufför som var som berusad av sitt förändrade medvetandetillstånd (var han också på shamanresa eller smittade jag av mig???) trots att han inte druckit. Jag försökte koncentrera mig på att hålla honom någorlunda klar genom att liksom koppla upp mig mot honom. Det var som att jag liksom flög ovanför lastbilen som en balong i ett snöre. Kanske bogserades jag under min flygtur?

Det började med att jag blev arg för något och köksporslin åkte i golvet. Sedan kom en kvinna, tryckte sig lätt intill mig och viskade i mitt öra med varm, söt andedräkt: "Den som tyr sig i hallen gillas av gudarna." I drömmen framgick det tydligt att hon var på min sida. [Jag har dock ingen aning vad det betyder ordagrant.]

Inco: viktigt att konsolidera också? Finna sin egen takt, och sitt eget lugn? En lastbilschaufför spelar fortfarande roll?

Kul att du gillar den.

Från början var det bara klotter, men när jag tittade på det efteråt såg jag nya betydelser i just den här figuren och tyckte att den passade mig bra som som avatar.

Ja, din avatar slog mig också som väldigt uttrycksfull på ett sånt där fångande svårfångat sätt. Som en massa andra av dina avatarer. Och ordkonstruktioner. Du har en begåvning för "klotter" – också.

Jag drömde ett stort orkesterverk med (bland annat) stråksektion, vad jag tror var tromboner (som spelade något slags staccato-rytmer(?)), en kille som härmade svepande synthpads med sin röst och lite annat. Jag såg hela uppsättningen som i en svepande kamerarörelse samtidigt som jag hörde musiken. Det påminde lite om Steve Reich Music for 18 Musicians, fast kraftfullare och mer broken beat-artat. Instrumenten synkade och osynkade, härmade varandra och melodierna startade då och då om, men med ett nytt instrument etc... Jag tänkte att "det kommer ta lite tid att få in allt i Reason, men det kommer bli skitbra". [När jag vaknade hade jag som vanligt bara ett vagt minne av musiken.]

Lite senare dök det upp en kille som hade en aura av geni omkring sig och det var allmänt känt vem han var. Han testade inspelningsstudion genom att krypa under en bjälke och spela ett visst solo på en massa olika instrument, bland annat en fagott, samtidigt som han, mellan varven, återgav sina upplevelser av hur rummet tog emot musiken.

I slutet såg jag en cirkel och hörde en jätteenkel melodi spelas upp samtidigt som motsvarande fält lyste upp i cirkeln och en annan ackompanjerande melodi, i högre tonart, hördes någon annanstans ifrån. Melodin handlade om en katt eller spelades av en katt. [Den första melodin var så väldigt enkel att den kan jag faktiskt återskapa, men inte den andra.]



Jajaja, äh, jag vet inte jag, men tacktack!

Förra natten drömde jag att min farmor, som av någon underlig anledning vilken historien inte förtäljer hade förvandlats till en ovanligt skrynklig liten bebis, var döende (eller om hon t.o.m. hade dött?). Jag lyckades övertala henne om att inte dö/vara död genom att förklara att jag älskade henne. Sedan körde jag runt med henne i en sittvagn. Hon kunde redan sitta och krypa trots att hon var en spädis, vilket vållade främlingar en del huvudbry (de kunde ju inte veta att hon egentligen var mycket äldre än de). Det fanns en skriven instruktion, med uppritade modeller, för hur hon bästa skulle tas omhand. Dessvärre vilade det något slags förbannelse över de pappren; alla som hade sett/läst dem hade dött. Flera föräldrar från min sons första dagis hade drabbats av detta öde.

Mitt undermedvetna med mig skämta aprillo.

Min kära folkilskna tokfarmor som bakade havreflarn till sin folkilskna katt och som var bästa polare med duvorna som hon matade från sovrumsfönstret.

Jag drömde en massa under senaste dygnsvilan varav jag bara kommer ihåg särskilda episoder, men först några tidigare drömmar:
1. Jag drömde att jag precis hade träffat en tjej och vi var fortfarande båda två ganska blyga inför varandra och lite tafatta i våra ömhetsbetygelser. Jag sprang lite senare omkring i en stor, labyrintlik byggnad, eller snarare komplex av flera byggnader sammanbundna av inbyggda gångbroar, som i mycket påminde om min före detta arbetsplats, och letade efter min nyfunna kärlek.

Det var ett myller av korridorer och trappor som plötsligt tog slut och för att ta sig från en plats till en annan var man tvungen att först ta sig till grannhuset, upp några trappor, tillbaka till första huset och sedan ner igen och så vidare... Vissa delar syntes från där man var, men man var ändå tvungen att först ta sig ner till våningen under och sedan upp igen på ett annat ställe. I drömmen visste jag att jag hade upplevt detta förut och egentligen visste hur jag skulle ta mig dit jag ämnade mig, men jag behövde befinna mig i situationen igen för att komma ihåg det.

I något som såg ut som ett bibliotek träffade jag på några bekanta och jag frågade dem om de sett [några sekunders tystnad] "****?" varpå jag strax ändrade namnet till "*****?". Bekantingarna gick iväg utan att svara. Jag hakade på och hittade den jag letade efter sittande vid ett runt bord intill ett stort fönster och hon vinkade sött till mig.