Det betvivlar jag inte, men ändå. Egentligen finns det mycket jag kan tänka mig göra innan jag tigger om hjälp. Jag borde börja i rätt ände.

Med stor möda tar sig den gamla damen ut ur taxin och frågar vad reportrarna gör där.

– Vi ska fotografera er, har ni inte hört nyheten?

– Nej.

– Ni har tilldelats Nobelpriset i litteratur.

– Christ.

– Hur känns det?

– Well, sådant här har pågått i 30 år nu, säger [pristagaren] och betalar artigt taxin, får tillbaka växel och säger Thank you love till chauffören.

– Ok, nu ska jag fundera ut något lämpligt att säga. Vad tycker ni jag ska säga?

– Vad betyder priset för er?

– Ja, jag har vunnit varenda europeiskt pris de senaste 30 åren, every bloody one of them, säger [pristagaren] och går in i sitt hus med löftet att återvända om fem minuter.