Insett att det ar den 7e imorgon och jag har annu inte planerat program for varje vaken minut. Det maste atgardas asap.

Apropå politiken att lägga ner/skära ner/skära ner och avgiftsbelägga musikskolorna (förmodligen som ett led i att "öka Sveriges konkurrenskraft"). Och förmodligen kan man gödsla med vetenskapliga resultat på alla liknande områden.

http://www.dn.se/kultur-noje/instrument-ger-snabbare-hjarna/

(Eller var det här någon postade länken? Kommer inte ihåg.)

Intressant artikel! Dessvärre skiter herrar storkapitalägare och deras ryggradslösa verkställande politiker blankt i sådant. De är intresserade av kortsiktig vinstmaximering för sin egen del, typ avkastningen på deras aktier i samband med nästa kvartalsrapport, inte av vad som är samhällsekonomiskt lönsamt på flera årtiondens sikt.

Inte desto mindre ett intressant exempel på att sanningen i form av vetenskapliga rör har en konkret och revolutionär potential. Så jag håller med: Gödsla på som fan med den här typen av vetenskapliga på alla möjliga områden!

Jag har skaffat en ny telefon som inte är från Rotten Apple. Inte idag men häromdagen.

Ja, mycket mer än kvartalsrapporter är det i alla fall inte.

Nerbrytande att sitta här och se chanser försittas till höger och vänster och ingenting orka göra.

Ett annat hinder mot just sådana här insikter och åtföljande politik, som fanns redan före den ny"liberala" revolutionen och som är rätt elakartat i Sverige, är synen på "kultur" som umbärlig lyx.

Brutit ihop offentligt (igen), misslyckats brutalt med dagens uppgifter i skolan, tappat ut min väskas innehåll på golvet inne på systembolaget, gått vilse i skolan igen, inte klarat av att resa mig och gå av bussen så jag fått åka flera hållplatser för långt och sedan gå en omväg hem, meddelat min lärare att jag inte fixar att gå utbildningen mer på grund av mina problem; dels är jag kass på det som ska göras men framför allt är det helt outhärdligt med 9 timmars skoldag, folk överallt, hög ljudnivå och såpass korta raster att jag inte hinner gå ut och äta mat. Jag kan inte äta i matsalen på grund av att alla har lunch samtidigt och det blir helt fullt i matsalen vilket jag inte står ut med. Min hjärna kokar över, jag kallsvettas och är svimfärdig hela dagarna och kan inte ta till mig något av undervisningen på grund av miljön. Efter kommentaren "Åh vad skönt, jag trodde jag var sämst" efter att en kurskamrat kollat vad jag gjorde känner jag fuck this shit. Nu är det slut för min del och jag upphör att försöka. Det här lilla värdelösa autistmongot ska bort, så andra sipper se hennes vidriga uppenbarelse.

Var inte du sjukskriven för ett tag sedan?
Du är ju bortom kollaps.

Varför går du till AF och till skolan när du behöver en rejäl paus från allt? Vad säger din läkare om du har någon?

Jag har aldrig varit sjukskriven någonsin, däremot var jag arbetslös mellan gymnasiet (som jag läste in på distans) och den här utbildningen jag nyss påbörjade.

Jag måste gå för att få några som helst pengar. Min läkare sjukskriver folk i max några månader oavsett diagnos och mig sjukskriver han inte alls eftersom han bedömer mig vara hundra procents arbetsförmögen. De som utredde mig och de på habiliteringen bedömer mig däremot ha stora begränsningar avseende utbildning, arbete och övrig samhällsdelaktighet. Mer specifikt har de sagt att jag kan arbeta max femtio procent med ett för mig anpassat arbete. Men det är ju nuvarande läkaren som avgör.

Ja då har den här läkaren noll koll på hur aspigt folk fungerar - man låter hur kompetent som helst fast man är nästan död av utmattning/stress/annat.

Du får se till att bli sjukskriven. Minst tre månader i taget. Finns det någon annan läkare? Psyket?

Men jag orkar inte böna och be på vårdcentralen eller psyket, det har aldrig gett något, det är lättare att gå på gatan så drar man in lite pengar åtminstone.