Nej, det var Coden som började tjata om det - så den delen var på intet sätt riktad till dig.


Jag ser ut ungefär så idag också och attityderna förekommer emellanåt även idag - för det mesta går det över när man visat vad man har att komma med.


Jag påpekade nyss särskilt att vissa saker inte är så mycket att göra åt.
Vad mig anbelangar är det folks störande beteenden jag ondgör mig över - alldeles oavsett om de är pursvenskar sen Blot-Svens tid eller om de drällde in från Damaskus nu på förmiddagen - skillnaden är att de invandrade störningarna kan man lätt göra något åt, genom att inte släppa in dem, medan de svenska får vi dras med.

N-O-R-M-A-T-I-V-I-T-E-T.

Hudfärgat är numera väldigt många kulörer även här. Hen är ett ord.

Så är tiderna - vissa av oss tycker att det är bra.

Okej, maj mistejk som jag inte vet om polackerna säger. Men hon och jag talar ju om normativitet på ungefär samma sätt, och på ungefär samma sätt som de flesta som kritiserar heteronormativitet och så vidare som brukar skällas för luftiga abstraktioner: vi talar om den konkreta verklighet vi ser omkring oss. Det är därför jag kan kosta på mig att låta bli att använda ordet, när det nu är ett rött skynke för somliga.


Jo, jag såg ditt påpekande om hudfärgen och jag vet att du är känslig för hur andra beter sig. Det är ju därför jag har så svårt att förstå att du hänger upp dig på hudfärgen här. Det är också där jag tycker du blottställer dig för den där stöten jag riktade mot ditt eget utseende.

Ja, det är det väl ingen som försökt förneka. Däremot betyder "hudfärgat" fortfarande "lite blekare än gris-skär" eftersom det definierats (nåja) för länge sen.


Ett bryne, ja...

Det var bättre förr - så där 1950-1965.

Nej, det hen som du mycket väl vet att CRA använde är inget bryne. Likheten är rent skriftspråklig och därmed illusorisk. I tal, som är den i alla vettiga avseenden primära nivån, är e:et långt och slutet och följt av kort n i hen 'bryne' men kort och öppet och följs (åtminstone i tryckstark ställning) av halvlångt n i hen (personligt pronomen). Och inte ens om de hade uttalats lika hade det varit samma ord. Det finns flera tillförlitliga sätt att enkelt fastställa att det är olika ord, till exempel att titta på deras historia.

Nästan allt språkligt lekfolk numera gör misstaget att tro att skriften skulle vara det primära. Många gör också misstaget att tro att homonymer skulle vara samma ord. Så det kommer att fortsätta vara det man ser på nätet. Men tyvärr, det gör ändå inte att språk funkar så.

Jag har förstått att färger som namnsätts efter etniska grupper är rasistiska, även om det ifrån början var i positiva ordalag. Sådant är tabu.
Det verkar som om alla ickevita lider av någon komplex för att inte vara vit, som om vit vore något överlägset.
Men att peka på det vita och säga att det är rasistiskt i ett sånt här fall känns lite överdrivet.

Nu var det ett barn som ville skydda sitt syskon.
Så det är snarare gulligt i detta fall.

Men, jag hänger ju inte upp mig på "hudfärgen" det vill säga inte på personens hudfärg - jag hänger upp mig på att nån gnäller om att ordet "hudfärgad" inte stämmer överens med vederbörandes hudfärg. Definitionen av "hudfärgad" gjordes sannolikt innan ens personens föräldrar var födda.
Ordet är bara en etikett för, i det här fallet, en färg och kunde lika gärna ha varit "#f6e3da" - men man kan inte ändra på vedertagna begrepps betydelser, om inte annat för att det blir hiskeligt förvirrande.


Och sen...

Det är väl ett problem i sig. För talspråk är det svårt att hävda några konkreta regler eftersom man, generellt sett, inte tillförlitligt kan påvisa vad som har sagts. Skrift finns ju kvar på ett annat sätt och kan dessutom lätt analyseras maskinellt och därmed också granskas med avseende på korrekthet, förutsatt att det finns ett regelverk definierat.
Men svenska språknissar verkar ju vara livrädda för ordning och reda - jag skulle vilja ha en kompilator för svenska meningar.

Jaa, det vore trevligt.

Det är det jag menar med att du hänger upp dig på hudfärgen. Du vill hålla fast vid en verklighet som inte längre finns genom att hålla fast vid uttryck som syftar på den verkligheten, trots att dessa uttryck är så förlegade att folk reagerar på dem. Reagerar negativt med att bli förvånade, må dåligt, lättare finna vägar till rasism osv. Dessa negativa reaktioner är heller inget samhällsomstörtare som jag har tubbat dem till utan uppstår spontant hos många människor oberoende av varandra genom själva konflikten mellan uttryck och verklighet. Man kan till och med tro att man är ensam om att reagera, varvid även den upplevelsen bidrar till att man mår dåligt.

Språk och begrepp förändras hela tiden. Varför reagera på somligt och inte i så fall på allt? Just om du ändå inte ens "hänger upp dig" på verkligheten bakom?

Detta kanske kan tjäna som svar till Ufo också. Plus sådär en punkterna 5 till 7 i min text från i nattas.


Verkar som ditt vanliga krav på absolut enplanslogik i allt. Tyvärr funkar inte språk så dårå, även om till exempel grammatik studerad för sig kan ge illusioner ditåt. Men jag håller med dig om att svenska språknissar ofta är i mesigaste laget (om det du skrev kan tolkas så).

Konkreta regler i talspråk är utomordentligt väl belagda. Sedan länge även med hjälp av inspelningar.

Hudfärg är fortfarande en markör för allt från människovärde till you name it i alltför många kretsar för att vi bara ska kunna förbigå en klar distinktion i hur termen "hudfärg" används.
Att reagera på att hudfärg naturligt anses syfta på grisskär är en liten pyttedel i det stora arbetet i att förändra gamla sanningar som upphört att gälla.

Hudfärgat ska inte längre automatiskt översättas med grisskärt. Det är bara att banka in det i skallen. Hudfärgat är numera ett ord med många betydelser och har fått ett nytt rikare innebörd. Språket utvecklas (är evolveras ett ord?) och många av oss ligger lite efter som vanligt.
Att hudfärgat nu kan betyda allt från kritvitt till mörkbrunt gör inte att Sverige störtas i fördärvet och att den blågula flaggan automatiskt hissas ner och eldas upp av militanta islamister.

Jag lovar - det är okej.