Om det påstås att hudfärgad är grisskärt så kan man ju inte dra någon annan slutsats än att andra hudfärger inte anses lika självklara, relevanta, viktiga nog.
Att det grisskära åter igen är NORMEN som allt annat ska ses och jämföras mot/med.
Och så vill väl inte ens ni se saken, eller?

Har ni hjärnor överhuvudtaget eller låtsas ni bara?

"That's just, like, your opinion, man..."

D'oh.

Det är ett ordentligt hopp i slutledningen att påstå något sådant, som vanligt låter du dina känslor styra över förnuftet.


1. en definierad term innehåller i sig ingen metrik, den är en praktisk etikett för att man bekvämt ska kunna tala om nåt man tycker att man vill tala om
2. här uppe i norden är det de facto det vanliga och, därmed, normala - jag gissar att motsvarande ord på ett inhemskt språk i Kongo betyder "brun-svart"


Räksallad.


Ofta låtsas jag bara, men det finns tillräckligt för att se när du trollar.

Jag tyckte Schueberird svarade bra på det där.
Det betyder inte att Kongo-äpplen måste vara gröna för att vara normala.

Frågan är inte vad ni anser vara en självklar färg på huden utan vad som normativt anses vara det. Och när svaret då blir att hudfärgat är lika med grisskärt blir det plötsligt väldigt konstigt.

Men nej, det är lite mer komplicerat och kräver några fler tankeled än vad många är vana vid - se Zombies utmärkta text där han just tar upp den delen av frågan, att vi redan från barnsben är så indoktrinerade i ett visst sätt att tänka och se på världen att vi inte förmår att uppfatta nyanser av andra slag.

Jag orkar inte skriva torrt och logiskt. Ni får väl anstränga er lite för att se saken ur en annan synvinkel än den strikt svartvita.

Har ni förresten också reumatism i hjärnan som Debbido verkar ha fått på sista tiden?
Det verkar vara någon sorts epidemisk åkomma.

Ja, det verkar ju så, Schubbe och Ufo. Exakt vad menar ni att det är som har gått för långt? Det här handlar inte om att ändra i någon bok som kom ut för femtio år sedan i ett nästan helvitt samhälle, det handlar om en färghandlare idag och om miljoner (i just det här fallet) svenskars vardag som folk har olika hudfärger i. Och om vad ett barn, som liksom hundratusentals andra växer upp i den vardagen, ska få i sig för synsätt på det där med hudfärg.* Som vi alla vet bara är ett täcknamn för så mycket mer, hur irrationellt än vi själva som aspergare tycker att det är – för det är tyvärr inte bara vi som bestämmer hur begreppet används.

–––––––––––––––––––––––
*Visst, i bästa fall bara förvåning och föräldrar som dels råkar få reda på problemet, dels har vett och tar sig tid att förklara sånt där som historiska kvarlevor och folks tank- och taktlösa ovilja att ändra på det de är vana vid. Men vi vet alla att det finns också andra scenarion. Och andra påverkansfaktorer än föräldrar. Eller borde inse om vi tänker efter litet utifrån saker vi vet, och då också gör det där svåra försöket att gå i ett icke "vitt" barns skor.

Det var väl ett djävla tjatande om "normativitet" - det är ett sånt där nyspråksord som knappt betyder någonting alls eftersom det är så luddigt och folk använder det hur som helst.


Det är en stor del av poängen - här, i Sverige, betyder hudfärgad ungefär "lite blekare än gris-skär".
Det är inte vi svenskar som ska anpassa oss till de invandrade - de ska anpassa sig till oss och vårt samhälle (det vill säga assimileras) om de ska vara här. Vissa saker, som till exempel hudfärg går inte så lätt att anpassa - fine, då får de vackert hacka i sig att de inte har den färg på huden som vi avser när vi använder begreppet hudfärgad. Att över huvud taget fundera över att det skulle vara konstigt är en storm i ett vattenglas och att bli kränkt av det är ett klart tecken på att man inte anpassat sig tillräckligt och således inte borde vara här över huvud taget.

Vilken "normativitet"? Det är du som använder ordet. Själv försöker jag beskriva konkreta företeelser i den verklighet jag ser omkring mig. Medan jag uppfattar dig som klängande kvar i ett önsketänkande om en verklighet som inte längre finns.

Förresten, sist jag såg dig hade du långt hår, skägg och vad för kläder minns jag inte, men inte var det kostym. När jag växte upp sågs det väldigt illa av folk med ungefär dina åsikter i samhällsfrågor. Så jag tycker du borde hacka i dig att du resonerar litet inkonsekvent. Hårlängd och klädsel är faktiskt något man rår för, till skillnad från hudfärg.

Varför något man omöjligt vare sig kan rå för eller kan spela någon roll, såvida man inte är rasist eller något ditåt, ska väcka så mycket ont blod förstår jag inte. Men just att det väcker så mycket ont blod borde ju räcka för att få en någorlunda intelligent person att börja tänka efter hur det kan vara för en som inte råkar vara född grisskär.