Jag har nog investerat det mesta av mitt drömkapital i andra projekt för på sistone har jag haft så otroligt vanliga drömmar, vilket kanske i och för sig gör dem sjukt skumma i drömmått mätt, men jag har alltså drömt att jag gjort helt vanliga saker som att ta en promenad och sedan låtsats gå hem efter en dag på kontoret med en stor portfölj i handen och det hade lika gärna kunnat vara verkligt.

Jag har funderat en del på sistone på att en arbetsateljé vore trevligt att kunna gå till istället för att bara sitta hemma hela tiden, så det är nog därför jag drömmer vad jag drömmer just nu.

Det enda jag minns fran min senaste drom ar skinksmorgasar.

Jag drömde att jag och min forskningsledare var på ett äldreboende med många våningar. Vi behövde ta oss mellan våningsplanen men jag kunde inte få min rullstol uppför trappan hur mycket jag än försökte bära den, och tiden bara rann iväg. Därför tog jag teleportören istället. Denna såg misstänkt mycket ut som en hiss, bortsett från alla händelser över tid som i den fanns närvarande samtidigt när man zappade tillbaka i tiden. Jag hade missat något som jag försökte åtgärda, men det gick inte att nå den kritiska tidpunkten, åtminstone inte utan att påverka allt som hänt efter den, så jag avstod från att korrigera.

På ett av de lägre planen samtalade jag med en äldre kvinna som jag uppfattade som väldigt vis, samtidigt som hon troligen var demenssjuk. Hon sade något om den översta våningen, minns inte vad. Jag tror att det var att vi borde studera det. Där var det oerhört stressigt och kaotiskt.

Min forskningsledare var kritisk till min metod. Man skulle inte behöva spela in saker, tyckte han (!). Dock gav han mig credit för att det material jag får till brukar vara bra.

Jag drömde om ett stort företag, kanske en bank, vars ekonomiska maktelit hade samlats i en hamn nedanför företagets huvudkontor. En av dem var helt ny och ganska naiv, vilket märktes på så sätt att han inte förstod vad som faktiskt pågick bakom kulisserna. Det pengaplingande ljudet av en kassaapparat ljöd från huvudkontoret och stora dollarsymboler lyste upp på fasaden. "Nu är våra inkomster säkrade vad som än händer!" "Men tänk om det blir svåra tider!?" Den naive blev nedhyssjad och klev in i den skruttiga saab som hela makteliten hade klämt in sig i. Jag började gorma och skrika: "Jag kräks! Jag ska kräkas i ert hår och gnida in det. Hårmousse som kräk." [Ja, det sista lät konstigt till och med i drömmen.] "Ni är äckliga!" "Ni är ÄCKLIGA" "NI ÄR ÄCKLIGA!" Fradgan skvätte.

...och senare var det något om en avlägsen samling stugor ute i storskogen där det bodde en seriemördare. Alla visste att någon i gruppen var seriemördare, men ingen visste vem det var. Jag skulle dit på semester.

Exakt vad var det i den där amorfa saken du åt i natt?

Det var mandelmassa, russin, mörk choklad och svart rom.

Hysteriskt rolig dröm, Schueberird!

Jag drömde att jag var döende. Jag var rädd för vad som skulle hända eller inte hända efter döden men höll god min för att inte skrämma min son. Mot slutet av drömmen insåg jag och grämde mig över att det skulle bli svårt för mina kollegor att hantera mitt forskningsmaterial eftersom de inte kan identifiera och hålla isär rösterna och koppla dem till bakgrundsdata. Sedan skulle forskargruppen sätta upp en föreställning. Jag hade inte memorerat manus men improviserade ändå, döende och mån om att delta in i det sista som jag var.

Jag klättrade på hög höjd utan skyddsnät.