Föräldrar kan ju ha motivet att göra det bättre för sina egna barn på andra barns bekostnad, eller så kan de vara irrationella och försöka segregera barnen på godtyckliga grunder. Vi hade en kristen hem-och-skola terroristcell, ehhm förening menar jag, när jag gick i grundskolan. Rationalitet och för den delen allmän anständighet är sällsynt i detta samhälle. Även om alla individuellt agerade rationellt behöver det inte heller leda till det optimala utfallet, det är därför det ens finns en stat från början. Vissa beslut tas bättre kollektivt. Om det skulle vara så att det som är bäst för summan av alla barns välbefinnande innebär att vissa enskilda ungar får det lite sämre, då ska det ändå göras. Allt annat är att frångå principen att allas intressen ska viktas lika när den totala preferenstillfredställelsen beräknas, även känt som allas lika värde eller allas likhet inför lagen. "Kamrateffekten" är en sån effekt, lågpresterande lyfts av att ha högpresterande i samma klass av någon anledning.
Elitskolor är något som kanske kan motiveras för de intelligenta barnens skull, och för samhällets behov, men de elever som hamnar där är sällan de med högst IQ utan istället de med mest engagerade föräldrar. Ska vi ha elitskolor ska vi ha ett system där barnets egen duglighet är det enda som tillåts ha någon som helst relevans. Det innebär att man eventuellt måste köra över föräldrarna, om de av någon anledning skulle vara emot att ungen skickas till elitskola.
Jag tror nog mer på att individualisera undervisningen och låta klasserna vara blandade när det gäller begåvning. Sen kan vi ha elitism på gymnasiet och framåt. Det är rent praktiskt svårt att ha meningsfulla elitskolor som är lika tillgängliga för alla annars. Det är ett så litet elevunderlag att man måste ha internat, och om reglerna ska vara lika för alla bör elitskolor på grundskolenivå vara obligatoriska för de som uppfyller kraven. Annars skulle de bli rena överklasskolor för de med engagerade föräldrar och inte ha nåt existensberättigande ur det renodlade barnperspektivet. Att tvångsförflytta småungar kanske 100 mil hemifrån till elitskolor i Stockholm vore lite magstarkt. Efter grundskolan kan staten ta över försörjningsplikten från föräldrarna och erbjuda alla att flytta till elitinternat frivilligt däremot, utan att behöva fråga föräldrar om lov eller försörjning. Ungefär som det är tänkt att fungera med högskolan, men det brister just nu p.g.a. ingen bostadsgaranti på några seriösa studieorter.
Grundskolan är huvudsakligen ett selektionsinstrument utan värdefullt kunskapsinnehåll så det är viktigt med likvärdighet av det skälet. I nån avlägsen framtid kanske man kan tänka sig en grundskola som är mer än förvaring+selektion men det är science fiction. Att indoktrinera folk i nån sorts statsideologi var tidigare ett viktigt om än svagt definierat uppdrag för grundskolan men nu är det helt olika indoktrinering i olika skolor vilket går emot hela poängen med att ha nån indoktrinering alls. Postmodernistiskt nonsens.
När det gäller diagnoser kan man väl segregera i den mån som är empiriskt motiverad. Aspergerklasser brukar väl vara mycket bra om de inte behandlas som om de vore lågbegåvade. Det får inte segregeras för att föräldrarna vill att deras ungar ska slippa misshagliga klasskamrater, om det inte görs en bedömning att totalresultatet med hänsyn till alla barns intressen blir bättre av att segregera dem.