Fattar ni? Det är väl klart att det inte är okej att blanda hur som helst.
Det finns inga ruttna barn men det finns ruttna klassammansättningar och skolmiljöer som förstör undervisningen för alla elever.

Det är inte rätt mot någon, varken stökiga elever (oavsett orsak till stökigheten) eller de skötsamma eller de pluggiga att tvingas in i grupperingar som inte passar.
Det ska finnas långt fler alternativ till anpassad skolgång, anpassad för alla sorter.

Det där med sund segregering förutsätter dock att man kan påtvinga en evidensbaserad klassindelning över huvudet på föräldrarna.

Det är det där med vinstintresset som är det ruttna äpplet.
Altruistiska eldsjälsmänniskor ska ta över friskolorna och starta nya med massor av spännande inriktningar.

Sätt igång!

Eller att det finns fler skolor att välja mellan. Fler lockande skolor som föräldrarna själva vill ha till sina barn.

Fast långt ifrån alla föräldrar väljer rätt åt sina barn...

Jag ser inte motsättningen där. I den bemärkelsen kan väl jag också säga att jag håller med Sievers i vissa stycken, och det tror jag många gör. (Inte alla, men fler än vad Flashbackmachos och liknande brukar förutsätta.) Dock är skillnaden mellan hur jag och Sievers skulle uttrycka sig inte så betydelselös som jag tror han vill göra den, och som i varje fall en del andra vill, de där som säger "jamen det är ju bara fina ord, alla vet ju att det är som jag säger". Nej, det "är" inte så. Ordvalet är inte "PK", det speglar attitydskillnader som de som kallar det "PK" kanske aldrig kommer att förstå. Dessa attitydskillnader speglar djupgående skillnader i människosyn, eller i bästa fall kunskapsnivå, som kommer att märkas i längden även om en viss välvilja kan finnas även på den sida som berömmer sig av "klarspråk".

Nu blev det iallafall om Sievers bara för att han råkade vara en färgstark trägubbe. När det handlar om ett helt system som bygger på fel incitament.

Kan de inte bara återinföra de kommunala skolorna igen?

Visst finns det klassammansättningar som fungerar riktigt dåligt och visst kan man behöva gruppera om, men det är ändå något helt annat än att se vissa människor som cancersvulster eller ruttna äpplen. Och jag tror knappast att det blir så bra av att man skyfflar ihop alla stökiga elever i en grupp för sig. Det ideala är väl om de kan få en chans att slippa vara stökiga. Jag tänker att det ganska ofta är så paradoxalt att just de stökiga eleverna är de som är känsligast för stök runtomkring sig.

Inte för att jag på något sätt tror att det är lätt att lösa problemet alla gånger. Och jag tycker inte heller att det är OK att alla får stå ut med stöket. Det finns ju barn som mordhotar sina skolkamrater - på lågstadiet redan! Det är inte OK på en fläck!

Barn har olika behov, och det kan ställa väldigt olika krav på miljön, så fullständig likriktning är ingen lösning. Aktörer med vinstintresse ser jag dock inte som någon lösning överhuvudtaget. Jag är också lite rädd för att skilja ut barnen från varandra väldigt mycket à la "lika barn leka bäst". Hur skall de då lära sig att samexistera?

Hur lägger man upp det så att barnen förmår att se att olikheter kan vara en värdefull resurs och så att vars och ens sätt att fungera kommer bäst till sin rätt?

Föräldrar kan ju ha motivet att göra det bättre för sina egna barn på andra barns bekostnad, eller så kan de vara irrationella och försöka segregera barnen på godtyckliga grunder. Vi hade en kristen hem-och-skola terroristcell, ehhm förening menar jag, när jag gick i grundskolan. Rationalitet och för den delen allmän anständighet är sällsynt i detta samhälle. Även om alla individuellt agerade rationellt behöver det inte heller leda till det optimala utfallet, det är därför det ens finns en stat från början. Vissa beslut tas bättre kollektivt. Om det skulle vara så att det som är bäst för summan av alla barns välbefinnande innebär att vissa enskilda ungar får det lite sämre, då ska det ändå göras. Allt annat är att frångå principen att allas intressen ska viktas lika när den totala preferenstillfredställelsen beräknas, även känt som allas lika värde eller allas likhet inför lagen. "Kamrateffekten" är en sån effekt, lågpresterande lyfts av att ha högpresterande i samma klass av någon anledning.

Elitskolor är något som kanske kan motiveras för de intelligenta barnens skull, och för samhällets behov, men de elever som hamnar där är sällan de med högst IQ utan istället de med mest engagerade föräldrar. Ska vi ha elitskolor ska vi ha ett system där barnets egen duglighet är det enda som tillåts ha någon som helst relevans. Det innebär att man eventuellt måste köra över föräldrarna, om de av någon anledning skulle vara emot att ungen skickas till elitskola.

Jag tror nog mer på att individualisera undervisningen och låta klasserna vara blandade när det gäller begåvning. Sen kan vi ha elitism på gymnasiet och framåt. Det är rent praktiskt svårt att ha meningsfulla elitskolor som är lika tillgängliga för alla annars. Det är ett så litet elevunderlag att man måste ha internat, och om reglerna ska vara lika för alla bör elitskolor på grundskolenivå vara obligatoriska för de som uppfyller kraven. Annars skulle de bli rena överklasskolor för de med engagerade föräldrar och inte ha nåt existensberättigande ur det renodlade barnperspektivet. Att tvångsförflytta småungar kanske 100 mil hemifrån till elitskolor i Stockholm vore lite magstarkt. Efter grundskolan kan staten ta över försörjningsplikten från föräldrarna och erbjuda alla att flytta till elitinternat frivilligt däremot, utan att behöva fråga föräldrar om lov eller försörjning. Ungefär som det är tänkt att fungera med högskolan, men det brister just nu p.g.a. ingen bostadsgaranti på några seriösa studieorter.

Grundskolan är huvudsakligen ett selektionsinstrument utan värdefullt kunskapsinnehåll så det är viktigt med likvärdighet av det skälet. I nån avlägsen framtid kanske man kan tänka sig en grundskola som är mer än förvaring+selektion men det är science fiction. Att indoktrinera folk i nån sorts statsideologi var tidigare ett viktigt om än svagt definierat uppdrag för grundskolan men nu är det helt olika indoktrinering i olika skolor vilket går emot hela poängen med att ha nån indoktrinering alls. Postmodernistiskt nonsens.

När det gäller diagnoser kan man väl segregera i den mån som är empiriskt motiverad. Aspergerklasser brukar väl vara mycket bra om de inte behandlas som om de vore lågbegåvade. Det får inte segregeras för att föräldrarna vill att deras ungar ska slippa misshagliga klasskamrater, om det inte görs en bedömning att totalresultatet med hänsyn till alla barns intressen blir bättre av att segregera dem.

Som vanligt tycks huvudproblemet vara att ungdjävlarna inte fått lära sig att sitta still, hålla käft och lyda - kort sagt veta hut - redan i barndomen. Det i sin tur beror till stor del på att de baxas in på dagis långt innan de tillräckligt gamla för att vara ifrån mamma längre stunder. Senare är ett huvudproblem att lärarna fråntagits all auktoritet - stökiga element ska kastas ut omgående och kommer därmed inte bli uppflyttade till nästa kurs - därmed kommer stöket att minska ju längre fram man kommer genom skolan.

… och ännu mer av stöket kommer så att flytta till ungdomsbrottsligheten och därifrån till vuxenbrottsligheten. Och samhällskostnaderna. Ungefär som det var i den helsvenska slum som det fanns rester av ännu i min barndom, fast säkert värre på grund av den mycket större vanmakt folk upplever idag och därför att det som dock fanns av mentalvård är nerlagt. (Och folk kommer att få ännu mer att beskylla "invandrarna" för, vilkas barn kommer att ta det till sig, och så vidare, tills hela samhället smäller ännu snabbare än vad det redan skulle ha gjort.) Det finns mycket att förbättra i dagens situation, och om en del är vi nog ense, men inte om riktningen därifrån.