Zombie: Att rektorn är ett stolpskott som får härja fritt utan åtgärd är som du skriver ett uttryck för ett systemfel, ja. (Nu valde ju fanskapet att avgå och sälja sin friskola när han blev rejält påkommen med byxorna nere vid fotknölarna, korslagda händer framför kuken och ett jävligt brett "Vaaaa??? Vem då? Jaaaag????2-stomatolflin klistrat över hela nyllet - bildligt talat, menar jag. Good fuckin' riddance! Problemet är ju bara att ett nytt stolpskott till rektor med till visshet gränsande sannolikhet kommer att dyka upp och ta den avgåendes plats - just pga det inbyggda systemfel som det vinstdrivande friskoleeländet innebär...)
För anser jag att i dagens läge är kapitalismen sedan cirka ett århundrande tillbaka i tiden inte bara moget utan rejält övermoget att avskaffas som dominerande socioekonomiskt system. Och då menar jag i sista hand och i synnerhet globalt! Det hör inte hemma någonstans i ekonomins dominerande sektorer: Vare sig inom det som finns kvar av offentlig sektor eller inom storindustrin och finansinstitutionerna. (Små och upp till medelstora företag behöver inte socialiseras, enligt min mening - såvida inte deras anställda kräver det och då ställer jag mig givetvis på de anställdas sida i klasskampen. Det viktiga är att i ett land som Sverige de 50 största storföretagen, bankerna, försäkringsbolagen och övriga dominerande finansinstitutioner socialiseras utan kompensation, förutom en behovsprövad sådan, till de tidigare ägarna (som exkapitalister medger jag dem gärna rätten att överleva och leva som medborgare i demokratiskt socialistiskt övergångssamhälle). Resten av samhällsekonomin kan lugnt lämnas i fred, då dessa sektorer inte utgör nämnda ekonomis ryggrad). Då först har vi ett samhälle där en generell välfärd och en högkvalitativ utbildning och omsorg för alla, efter var och ens förutsättningar och behov kan garanteras för just alla! En sak har nämligen de borgerliga, nyliberala apologeterna rätt i: Det man inte äger, kan man i längden inte kontrollera. Och mot privatkapitalistiskt ägande, som koncentrerat merparten av samhällets rikedomar i samhällets topp, på grundval av en fullständigt ohållbar rovdrift inte bara på människor utan också på naturresurser och planetens biosfär, ställer jag samhälleligt, socialt, kollektivt ägande av de viktigaste resurserna under demokratisk gräsrotskontroll av lönearbetarnar, brukarna, konsumenterna och berörda i största allmänhet.
En aspigt nördig harang, det erkännes - dock om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som känns ännu mer brännande aktuellt idag än när jag var tonåring och definierade mig som en nykläckt (och ideologiskt rätt vildvuxen) marxist.