Schubbe:
O ja!
Vi hittade trattisar/höstisar (rätt små än så länge men mera på gång), olika slags soppar (tegel-, asp-, björk-, samt Karl Johan), blek taggsvamp, fårtickor (lämnade kvar), massvis med citronslemskivlingar och några riskor som också fick komma med.

Men det fanns riktigt mycket svamp, det mesta sådant som jag inte känner igen dock, såklart.

Håller det sig frostfritt ett tag nu så hinner det bli en kort men skaplig svampsäsong!
Det här var förresten mot Ekeröhållet, det kanske är extra fuktigt där, vad vet jag. I en annan skog här i närheten fanns det knappt en enda svamp för drygt en vecka sedan.

Aha.

Hämtat ett paket från andra sidan pölen.

^Lite coolt!

Idag har jag skrivit en till paragraf på den stora romanen. Den kan kort beskrivas med orden: "Det är tur att inte hela romanen blir likadan." Jag tror det får räcka för idag.

Idag har jag upptäckt hur det kommer sig att jag kan sova genom två timmar av upprepade larm: jag håller för öronen i sömnen. Den här gången råkade jag vara vaken när det larmade (hade somnat med alla lampor och kläderna på) och noterade först att ljudet lät märkligt avlägset, sedan att jag hade ena armen liksom omslingrad runt huvudet så att överarmen täckte ena örat och handen det andra.

Hur kommer man ur den vanan?

En moj under kudden som vibrerar?

Antingen din mobil, eller en riktig dövväckarklocka!

Jag fasar för att behöva använda en så'n där riktigt skrällande väckarklocka. Mobilen hade jag intill mig i sängen nu, men helst har jag den en bit ifrån mig. Jag är en så'n där foliehatt som är rädd för strålningen (vilket delvis har att göra med att det faktiskt skär i huvudet på mig när jag talar i mobiltelefon, särskilt just när samtalet kopplas, om jag inte varit förutseende nog att hålla telefonen ifrån mig just då, och när jag exempelvis sitter på tåg eller i någon annan metallbur; jag känner röntgen också, hade ingen aning om att andra inte gjorde det).

Spenderat den med någon som jag tycker mycket om, talat om djupa ting, fnissat barnsligt och gått bärsärkagång bland höstlöven samt besvarat ett brev från en främling (bland andra). Och det låga gyllene ljusskenet var som en mild smekning genom de färgsprakande men uttunnade lövverken, sköra mot den svala hösthimlen.

Hittills har jag ägnat dagen åt diverse krångel. Jag var alldeles för seg på morgonen för att jag skulle känna att det var någon större idé att ta mig till kontoret i och med att flera av tågen är inställda och bussarna inte så många och jag skall hämta sonen i eftermiddag. Jag jobbar hemma istället, men nu visar det sig att min åtkomst till vår databas av någon för samtliga inblandade okänd anledning är strypt. Ingen hantering av datamaterial idag med andra ord. Suck!

- Suttit med IT-support för att lösa ovanstående problem, men förgäves.
- Haft telefonkontakt med handläggare på arbetsförmedlingen angående tekniskt krångel med aktivitetsrapportering (ordnat, äntligen, om än via en teknisk omväg).
- Köat i telefon för att påminna hyresvärden om att brandvarnaren i den tomma lägenheten bredvid fortfarande tjuter trots att jag anmälde problemet för en vecka sedan (de skall fixa det så snart som möjligt).
- Granskat artikelmanus skrivet av min forskningsledare på mitt material och baserat på mina transkriptioner och min bakgrundskunskap men utan annan referens till mig än mina initialer. Oroat mig över bristfälligt anonymiserade bilder, vilket förhoppningsvis åtgärdas.

Måtte resten av dagen avlöpa smidigare, för min sons skull!

Det verkar ju inte så lovande... Förkyld son och besked om att hyresfastigheten som jag bor i skall säljas till ett riskkapitalbolag. Vad har jag nu gjort för att ådra mig dålig karma?