Jo, det lämpligaste är väl att prata om något som starkt anknyter till situationen - antar jag; jag tilltalar aldrig folket när jag är ute, så jag ska inte misstas för någon auktoritet på området. Senaste gången jag spontant sade mer än behövligt var i mataffären när jag letade efter en specifik matvara och plötsligt hörde mig själv förklara till vad jag skulle ha den, trots att den informationen inte behövdes för att visa mig var varan fanns att finna. Personen som jag frågade verkade faktiskt inte ta illa upp, men å andra sidan jobbade denne i ett serviceyrke (mataffärspersonal), så då ingår det väl att vara tillmötesgående (även om frågeställaren är en idiot klädd i trasor).
Det kanske kan vara ett tips förresten; det vill säga att träna på folk inom serviceyrken innan man börjar prata med privatpersoner!? Man kan till exempel försöka säga i alla fall
en extra grej angående ens ärende varje gång. Sedan kan man utöka repertoaren vartefter. Det svåra är att veta när man ska sluta eller när man kan fortsätta; då måste man hålla koll på personens minspel, kroppsspråk eller tonfall.
I ett omklädningsrum är det nog säkrast att vänta till personen är färdigduschad och påklädd (personen känner sig då bekvämare än när han var naken i duschen). Det bästa är nog att välja någon som tar det lugnt och inte har bråttom någonstans. Personer som känner sig bekväma är ofta lättare (inte nödvändigtvis lätt, men i alla fall lättare) att få kontakt med.
En bastuklubb är historiskt sett en badinrättning där homosexuella män kan träffa andra homosexuella män för en stunds sexuell förströelse.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bastuklubb