Beror ju mycket riktigt på vad man menar med "kapitalet". Men det egenartade med mörkerhögern i USA är ju att den i så hög grad är folklig. Består av småfolk som faktiskt tror på den "amerikanska drömmen" (mytologin) med dess fiktioner om evig jämlik pionjärtid för den som bara är beredd att hugga i (och är man lagd åt något slags ihuggande som inte passar får man skylla sig själv).


Har svårt att se att det jag skrev kan tolkas annorlunda heller.

Bra så.

Och jo, det är ju inte bara de rikaste rika som resonerar på det sättet, precis som du säger, men jag tänkte väl som så att de övriga som stöder sådan politik går i kapitalets (i vid och luddig bemärkelse) ledband.

Nu har Obamacare i alla fall trätt i kraft, budgetsabotaget till trots. Det är tydligen så sabla viktigt för republikanerna att obstruera att de är villiga att dra ekonomin i botten trots att de inte kan stoppa reformen.

Antar att de fortfarande är igång nu då. Bortsett från att de är avstängda efter skottlossning utanför. Undrar hur mycket skottlossning inne i kongressen det skulle ta innan de tog itu med sina vapenlagar? Utom sabotagehögern förstås. Och för tre veckor sedan sköt visst någon amerikan vilt omkring sig på en militärbas. (Och i dag (?) kantrade en flyktingbåt utanför Lampedusa i Italien och åttio eller vad det var, förmodligen _olagliga människor_, omkom.)

Va, nej, budgeten är fortfarande inte klubbad, så det offentliga är nedstängt med vissa undantag. Och kommer de inte överens om att höja lånetaket lär det bli än värre. Republikanerna har satt sig på tvären och är beredda att sabba hela värlsekonomin i protest mot att de fattigaste i landet fått tillgång till subventionerad vård.

Jaha, tack. Hittar förvånansvärt litet löpande nyhetsrapportering det jag orkar leta. Och när jag inte vill slösa den begränsade gratisvisning man numera får av dn och svd på dagsnyheter.

Men, för att nu vara undergångsprofet igen, jag befarar att ju mer den med våld utkarvade ekologiska och sociala nischen för "Den amerikanska livsvägen" blir ohållbar, desto längre åt höger kommer de rika och den "stora massan" i USA att gå för att försvara den, och att det förr eller senare får genomslag i den politiska ledningen. Vi ser ju samma sak i Europa. Men utgångslägena skiljer. Amerikanarna är ju kanske hundra år efter i sin föreställningsvärld, Eisenhower, storkapitalisterna och andra har medvetet arbetat på det. Och de har gjort det i linje med den amerikanska myten, vilket nog har avgjort deras framgång. USA är en mytstyrd kultur och har inte blivit det mindre av hur dessa har spelat på mytologin.

Hur kan ett mänskligt alternativ kombineras med deras myt, som är så väl exploaterad och inarbetad i det omänskligas tjänst? Eller finna kraft och begrepp att skapa en ännu starkare myt och sedan också få igenom den?

Enligt min åsikt är det vare sig gamla eller nya myter vi behöver. Vad vi behöver är kämpande, demonratiskt organiserade och socialistiska arbetarrörelser, -organisationer och -partier med massförankring, som kan fylla upp det gigantiska vakuum i politiken som har öppnats upp pga den tidigare, numera i alla väsentliga avseenden före detta, arbetarröselsens förfall och totala abdikation samt överlöperi till kapitalklassen och det kapitalistiska samhället och dess krav på att de mest utsatta ska betala den kris de interiör ansvaret för. Ett vakuum som f n i accelerande takt fylls upp av en massa monstruöst bråte på den yttre högerkanten.

I USA har intressant nog åsiktsströmningarna på senare år, enligt opinionsundersökningar, bland unga vuxna kantrat över till att en knapp men tydlig majoritet anser att socialism är etts bättre alternativ än kapitalism. "Verklighetens hårda skola" har alltså i finanskrisens spår en märkbar effekt västerut på folk även i USA, trots avsaknaden något massförankrat arbetarparti öht och all hårt inarbetad mytbildning om "var och en sin lyckas smed i frihetens stamort på jorden" osv.

Jag säger inte att vi behöver den där sortens myter. Men jag tvivlar på att människan är så funtad att hon klarar sig utan den mentala nivå som är myternas. Det är nog med den som med arméer i det där slagordet: har du inte din egen så har du någon annans. Alltså, om du förnekar den sidan av dig och andra så resulterar det bara i att du går på andras myter – eller blir ett hjälplöst offer för dina egna utan att kunna utöva någon makt över dem.

Men hur det än må vara med det: här utgick jag från situationen här och nu och försökte hålla mig någotsånär inom det realistiska.


Intressant. Har du möjligen några länkar?

**********************************************

Tänkte annars också på de jämförelsevis humana republikaner som inte längre känner igen sitt parti – ungefär som hos oss vänsterfolket i dagens sossar, socialliberalerna i dagens folkparti eller bönderna och andra lantisar i dagens centerparti. Hur stora chanser har de att göra sig gällande på något vettigt sätt; hur mycket blir de i praktiken bara fotsoldater åt de nya makthavare som tävlar i att ställa sig längst åt höger (eller var, dock inte åt vänster, de nu tror att rösterna finns)… ?

Rättelse: var de tror att rösterna finns utan att kapitalet för den skull saknas. (Det vill säga automatiskt till höger.)

Mytbrist (vilket innefattar den ofta påtalade "bristen på visioner") är en av de viktigare orsakerna till att vänstern ända sedan den mytstarka ny"liberalismens" genombrott nätt och jämnt har klarat annat än att trampa vatten.