Hemsk känsla!

Behöver nog skriva av mig om min dröm trots att jag inte har lust. Jag var så fruktansvärt arg och ledsen i drömmen. Något måste det ju stå för.

Det var om Autism- och aspergerföreningen, verksamheter som den drev i drömmen och som inte finns i verkligheten. Jag hade fyllt i något häfte med frågor, personliga saker, och det visade sig att det skulle tryckas i en bok. Det var inte så mycket det att det var utlämnande, utan mer att det hade redigerats och givits en annan mening än vad jag kände att jag kunde stå för, och boken trycktes utan att jag hann föra in mina ändringar. Jag hade inte ens vetat att det skulle användas, hade ramat in det annorlunda i så fall. Det som användes var en beskrivning av en dröm som jag tydligen hade skrivit. Det var en invecklad dröm med en hel del svårfångade övergångar och förvandlingar av deltagarna så där som det kan vara i drömmen, och redaktören hade utelämnat en del röriga partier som jag upplevde som centrala i drömmen. Vidare hade drömmen illustrerats med bilder som kändes helt fel. exempelvis förutsattes det att jag hade drömt om mig själv som en liten flicka snarare än som vuxen, och de hade klätt den lilla flickan i rosa.

Ingen hade någon som helst förståelse för mina invändningar. Min ilska tolkades som ett symptom på mina diagnoser. Ju argare jag blev, desto mer klappades jag på huvudet som funktionshindrad. Även de andra deltagarna utgick från denna tolkningsram, och de var helt sålda på den här formen av terapi eller vad det nu skulle föreställa. Jag var så jädra arg att jag kände att jag hade kunnat bli förfärligt våldsam, men samtidigt var jag medveten om att även det tolkades som ännu ett uttryck för mina funktionshinder och skulle vändas emot mig inte bara på moralisk grund utan också som bevis på deras tolkningsföreträde. Det var en känsla av total maktlöshet.

Jag hade en 90-zloty sedel och en 120-zloty sedel och skulle ta mig till Rovaniemi med morsan.

När jag var i polen va 1400 zloty ungefär en svensk krona.