Häromnatten drömde jag en mardröm om tunnelbanan och om Alviks tunnelbanestation i synnerhet och logistik i största allmänhet. Och med tanke på att det var i London jag befann mig kan man ju förstå att det faktum att jag råkade kliva av i Alvik var en aning stressande.

Jaha... Jag tycker mig minnas att det djur som jag lärde känna lite närmare i drömmen hette Vascha. Enligt sökning på nätet finns det en dataspelsbest (som jag aldrig hört talas om) som heter det. Den är av kategorin "sällsynt monster" och har ett hyenahuvud. Den efterlämnar bl.a. ett skadat psyke.

Eller jaha, det var visst en trollformel som är väldigt eftertraktad.

kanske?

Ah, så klart!

Jag drömde nyss att mor min visade bilder på min finske farfar [som jag aldrig träffade]. Han var tydligen väldigt intresserad av källor och att fotografera en viss sorts svamp som växte i snön i närheten av vattenkällor. Det var bild efter bild på svampar i olika tillstånd. Fotografen var väldigt skicklig på att fånga färgerna, trots en väldigt dämpad och begränsad skala. Bilderna hade alla vita ramar och det var ofta inklippt mindre bilder, som också var inramade av vitt. Sista bilden var en video som visade något helt annat: Det var en bred, ganska lång korridor. Förgrunden var översvämmad av varmt vatten i vilket det låg ett litet barn och jag undrade om det verkligen var så bra. Ljus av stearin fladdrade strax bakom översvämningen och en bil (närmare bestämt en skinande, mörkblå volvo), med tända framlyktor kom sakta körande ut ur det bortre halvdunklet och försökte snirkla sig fram mellan stearinljusen, vilket dock mest såg ut som att den skulle komma att köra över dem. Mystisk, stämningsskapande musik hördes i bakgrunden som långt utdragna cellostråkar. Far min kommer och försöker stänga av teven och jag blir besviken, men säger inte ifrån, fast sedan visar det sig att teven inte kan stängas av hur mycket far min än trycker på avknappen.

Behöver nog skriva av mig om min dröm trots att jag inte har lust. Jag var så fruktansvärt arg och ledsen i drömmen. Något måste det ju stå för.

Det var om Autism- och aspergerföreningen, verksamheter som den drev i drömmen och som inte finns i verkligheten. Jag hade fyllt i något häfte med frågor, personliga saker, och det visade sig att det skulle tryckas i en bok. Det var inte så mycket det att det var utlämnande, utan mer att det hade redigerats och givits en annan mening än vad jag kände att jag kunde stå för, och boken trycktes utan att jag hann föra in mina ändringar. Jag hade inte ens vetat att det skulle användas, hade ramat in det annorlunda i så fall. Det som användes var en beskrivning av en dröm som jag tydligen hade skrivit. Det var en invecklad dröm med en hel del svårfångade övergångar och förvandlingar av deltagarna så där som det kan vara i drömmen, och redaktören hade utelämnat en del röriga partier som jag upplevde som centrala i drömmen. Vidare hade drömmen illustrerats med bilder som kändes helt fel. exempelvis förutsattes det att jag hade drömt om mig själv som en liten flicka snarare än som vuxen, och de hade klätt den lilla flickan i rosa.

Ingen hade någon som helst förståelse för mina invändningar. Min ilska tolkades som ett symptom på mina diagnoser. Ju argare jag blev, desto mer klappades jag på huvudet som funktionshindrad. Även de andra deltagarna utgick från denna tolkningsram, och de var helt sålda på den här formen av terapi eller vad det nu skulle föreställa. Jag var så jädra arg att jag kände att jag hade kunnat bli förfärligt våldsam, men samtidigt var jag medveten om att även det tolkades som ännu ett uttryck för mina funktionshinder och skulle vändas emot mig inte bara på moralisk grund utan också som bevis på deras tolkningsföreträde. Det var en känsla av total maktlöshet.

Jag kämpade verkligen för att komma till tals men det var helt lönlöst.

Hm... Det påminner mycket om de demenssjukas situation som jag skriver om, samtidigt som det för min del aktualiseras med den här utvecklingsanställningen och allt prat om arbetsförmåga och anpassning, samt av en närståendes situation. Sammantaget rör det väl till det i min skalle.

Det låter bekant i ett annat sammanhang

Hemsk känsla!