Jävligt trött

Betydligt piggare idag. Jag somnade tidigt igår, alldeles lealös efter yogan. Idag har jag en väldigt skön lätt träningsvärk i muskelkorsetten med omnejd, och kroppen känns smidig och alert. Resten av mig (? hm, vad nu det är) sitter dock och gäspar just nu.

Grymt besviken, arg som fasen men mest av allt ledsen... med risk för att låta som en viss krigande herre - jag bor bland en massa lantlollor och hillbillys och tyvärr är mina barn släkt med en del av dem.

Hösten tycks hata mig, så fort skolorna drar igång så beslutar sig livet för att slänga allt kaos den kan uppbringa på mig och min lilla familj. Så även i år.

De enda två kompisar min minsta flicka umgås med i skolan ska nu plötsligt byta skola. Även om jag är tacksam över att bli av med dem (något jag önskat länge då den ena av dem behandlar dottern riktigt illa) så gör det ont att se lilltjejen oroa sig över att hon kommer att bli ensam, rädd att bli mobbad för att hon är ensam och oroande sig över vad hon ska göra när alla fryser ut henne. Min lilla pratglada, fnissiga, humoristiska tjej har varit tyst och tillbakadragen och jag önskar så innerligt att jag kunde ordna allt åt henne på sekunden.

Så har vi då den äldre tjejen som fått sin skolgång havererad av det som först verkade vara så lovande -en AS-klass - men som under de senaste 3 åren har genomfört stora förändringar av olika slag mest hela tiden utan förvarning. Detta trots att jag gjort klart att just förändringar är det som dottern har allra svårast för och som drabbar henne hårdast - inte sällan med ångest, nedstämdhet eller till och med depression som följd. Hon blev beviljad ett extra år men nu jobbar jag på att dra henne ur skolan - de har sabbat henne nog.

Så har vi då den s.k "extended family". Nötterna på karlns sida, de som snackar skit om mig för att jag mått dåligt - psykisk sjukdom är detsamma som "knäpp" i deras värld, även depressioner. De som klassar diagnoser som "hittepå" och som egentligen bara handlar om "daltande, fjantiga föräldrar".. Människor som snackar skit om tjejer som är 14 och 16 år gamla och tillika deras brorsbarn, allt för att de har diagnos och därför bara "fjantar sig".
Jävla lantlollor. Jag hatar sällan men nu hatar jag... innerligt.
Och så är jag så jävla ledsen....

Mina sympatier, tahlia!

Jag har dötråkigt, är för utmattad för att göra något vettigt trots att jag har måsten som jag borde ta itu med, och mår illa av tanken på att gå och lägga mig utan att ha gjort något meningsfullt. Är för överbelastad av intryck för att kunna se på TV eller lyssna på något. Oroar mig för framtiden, både min egen och min sons.

Tack.

(Nu gjorde du dessutom något meningsullt, iaf var det meningsfullt för mig, så nu kan du allt gå och lägga dig utan att må illa)

Men åh! Nu blev jag rörd.

Mensdrabbad. Deprimerad och allmänt skit. Bläääää

Stillnoctad. Awaiting confirmation..har den börjat verka? Nu då ? Osv. Skrivr från mobilen också så kan blii ooläsligt..

Barnr påstod iidag att de har myclrt känsligare smaksinne på morgonen, munnen är känslig. Därför är det svårt att få ner ffrukost. H.njh jokej nytt för mihg.

Ocj så tänktr ja på det här med uttmattning - hur ska man på ett begripliggt sätt kunna förklsra det för andra? Kan man säga att kroppen blir liksim förgiftad av stresshormonerna och första statied är akut förgiftning. Det är när kropp och psyke stänger ner. Inget funkar och man ligger till sängs so ett kolli från en srund ttill dsgar eller veckor. Sedan börjar giftet gå ur kroppen vilket tar olika lång tid beroebde på alla variabler his giftet och indiviiden samt miljön.

Kan den där autistika utmattningen liknas vid en förgiftnings scenario?

Nog 17 känns den som förgiftning i alla fall - eller det är vad jag alltid har inbillat mig.