Eftersom jag aldrig känt mig mänsklig, och alltid upplevt de mänskliga värderingar jag fick inpräntade i mig av samhället som en fars, ger det mitt liv mening att trycka ned folk.

Jag tror inte folk kan förstå graden av min avsaknad av mänsklighet.

Jag...nej, jag vet inte.

Din avsaknad av mänsklighet är som en magisk mantel du gömmer dig i.

Vad skulle hända om du aktivt försöker bli lite mer mänsklig? Jag menar, med din intelligens borde det gå.

Hur tacklar du själv avvisanden?

Säg att du har en kille i din närhet som du är intresserad av, erotiskt. Han är hetero, i lämplig ålder och ej upptagen i någon parrelation. Ni umgås ytligt och tillfälligt socialt och det går hyfsat bra. När du äntligen tar mod till dig och försöker stöta på honom så drar han sig undan som om du hade hållit en färsk bajskorv i din utsträckta hand.

Hur löser du det internt? Accepterar du det? Får killen flytta till kategorin "dumma människor som 'inte förtjänar mig'"? Känns det OK att fortsätta umgås på samma nivå som tidigare efter att ha stött på honom och blivit förkastad som potentiell sex-/kärlekspartner? Kan du ta avvisandet för vad det är utan några känslomässiga men -- "han ser mig förmodligen som sexuellt frånstötande och/eller smaklös/oattraktiv på ett psykologiskt plan; det är hans känsla och den står för honom utan att inverka nämnvärt på min goda självkänsla."?

Jag tänkte dela med mig av ett tips jag fick tidigare i veckan på temat att vara obekväm inför sin kropp och sitt utseende.

Killen som jag pratade med föreslog att jag skulle börja gå naken hemma och stanna upp och se mig själv i spegeln från topp till tå varje gång jag passerade.

Som tur är bor min fru inte hos mig för tillfället, så i ondags kväll så mjukstartade jag med att börja gå runt i bara kalsongerna när jag var hemma. Efter träningen imorse så tog jag steget att även skippa kalsongerna. Sedan dess är jag endast iförd korset jag har kring halsen. Jag tänkte ge en ärlig chans -- en vecka iallafall -- och se hur det känns efteråt och om det är värt att fortsätta.

Det känns lovande måste jag säga! Det är rätt jobbigt, men på ett uppbyggligt och karaktärsdanande sätt.

Jag har alltid varit en sådan som drar för gardinerna eller viker ner persiennerna om jag måste klä av mig i anknytning till duschning eller ombyte för att inte riskera att framstå som smaklös och förargelseväckande inför någon granne.

Nu har jag bestämt mig för att tänka lite mindre på hänsynen för dem; exempelvis om grannen över gatan sitter och glor in genom mitt köksfönster och blir förargad över att se mig stå och diska eller städa naken så kan hon gott sluta glo in i min lägenhet och skaffa sig ett liv eller så kan hon fortsätta glo och starta en arg tråd på sitt NT-forum för förtidspensionärer och beklaga sig över att grannen mitt emot är en sådan där "frigjord" nudist som inte har ansat sitt pubeshår på år och dagar.

Jag har ju fortfarande en urusel självkänsla till och från så antagligen skulle jag överväga att låsa in mig i en garderob i några år för att slippa konfronteras med människor överhuvudtaget och gråta ögonen ur mig eller också råna en bank och gå raka vägen till plastikkirurgen.

Men som kvinna är inte just detta ett speciellt troligt scenario. Vill man så får man.

"Vill man så får man." Det är sant. Min honkatt är ap-äcklig när hon löper; kommer och försöker knulla med min fot när jag sitter vid datorn och skriver till dig o.s.v.

Det svåra är väl attrahera rätt partner? Jag känner hur många kvinnor som helst som jag aldrig skulle ligga med i något väder, även om de av någon sjuk anledning skulle vilja ligga ändå så är jag tämligen säker på att det inte skulle finnas något på jorden de skulle kunna göra för att få det.

Min katt får en spark i fittan om hon "håller på". Jag har inga större problem med uppfostra påflugna människohonor på samma sätt.

(Jag är inte helt nykter ikväll heller, så jag får återigen be er ha överseende.)

Du är konstig.
Antingen känner du å helvete mycket brudar eller så har du annorlunda preferenser... i båda fallen är du konstig.

Hahaha
På något sätt finner jag de två sista inläggen komiska...


Jämför du kvinnor med din honkatt, exec?
Okej, gå och lägg dig, det är dags. Jag räknar bort det där sista du skrev.

Tack så mycket. Jag vet inte vad jag ville säga, men det låter verkligen taktlöst när jag läser det i efterhand. Jag måste styra upp mitt språk.

Bra att du ser det själv i efterhand, exec.

Men jag fastnade för det där jag skrev om att "vill man så får man" som kvinna.
Det stämmer inte riktigt. Eller är en sorts omskrivning för hur det egentligen förhåller sig.

Klart kvinnor också blir avvisade. Att vara kvinna är ingen automatisk garant för att få sex om man nu är ute efter det specifikt och dessutom med en specifik person.
Vill man bara ragga upp någon för en snabbis är det antagligen betydligt lättare som kvinna. Men det var ju inte det du avsåg.

Att få till ett längre förhållande med någon man blivit kär i är förstås ännu svårare.