Det där låter som om jag åt män till frukost. Eller att jag skulle göra det ifall de inte smakade så illa.
För stora växlar - bromsa.
Oönskat stirrande går väl inte att komma undan? Men jag, som alla människor, har rätt att önska mig annan sorts uppmärksamhet, om jag nu skulle föredra det.
Men det är en önskan och inte något jag kan utgå ifrån ska gälla bara för att jag ber om att få slippa. De vrålstirrande fortsätter att vrålstirra, de tafsande fortsätter att tafsa så länge de kommer undan med det.
Jag har rätt att klä mig hur jag vill och rätt att
förvänta mig att inte bli utstirrad eller tafsad på men det är fortfarande en utopi i många sammanhang, när folk är berusade och ute för att ha "kul".
Kvinnor är fortfarande objekt i så stor utsträckning så det går inte att komma ifrån, och visst, ibland vill jag bli objektifierad också. Det är inte svartvitt i min värld, eller enbart
antingen eller.
Så jag objektifierar män ibland och ibland inte. Jag objektifierar mig själv ibland och ibland inte.
Det viktigaste i min värld är att
kunna bortse från objektifierandet, att inte vara fast i det. Att känna till skillnaden mellan att värdera någon efter en begränsad mängd egenskaper och att anstränga sig att se hela människan, så långt det går från där man själv "står".
Om du fattar.
