Fast att gilla generösa urringningar och välformade rövar behöver ju inte ses som en svaghet i negativ bemärkelse. Om CRA får gratis inträde till den där nattklubben så får ju nattklubbschefen titta på henne. Det blir en win-win-situation.

Känner igen den känslan. Jag blev icohförsig väldigt lättad när jag fick min diagnos men samtidigt blev jag osäker och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av diagnosinnehavandet. Jag har kanske fortfarande inte riktigt landat i diagnosen. Dock har jag upplevt flera fördelar med att ha diagnos; det har till exempel varit bra för mig att gå på habiliteringen och prata med kurator och psykolog. Även att ha något konkret att uppge som beskriver mina svårigheter ("Jag har asperger") i samtal med arbetsförmedlingen och sådana ställen tycker jag är skönt.

Hoppas du också kommer känna att det är positivt att ha fått diagnos.

Det är superpositivt! Så många delar har hittat sin plats för mig rent personligt. Men Habiliteringen har dröjt 7 veckor med sin initiala kontakt och psyk som utförde utredningen svarar inte längre på mail. Har svårt för telefoner och all kommunikation mellan mig och psyk sker via mail. För att efter diagnos tystna helt.

Fast, förresten.....det kanske är fel plats att flyta it i denna tråden

Vi är inte så petiga här, utan flyter ut en hel del till mans. Och det där var väl dessutom fullt relevant för din dagsform?

Min dagsform är väl... tja, lite flummig tror jag. Har pms-hjärna men med helt OK humör. Har jobbat ikapp en del, efter en långsam start, och plötsligt var dagen slut.

(Skriver från mobilen så kan bli konstigt)
I vanliga fall skulle det inte vara ok. I det här fallet är det åtminstone lite ok eftersom hela nattklubbskonceptet går ut på att vara någon genom sitt utseende (för tjejer) eller ha pengar/status (som kille).
Inträdet är på 150:-.

Och jag MÅSTE få dansa. Det gäller livet...

Haha, ja. Krasst sett så blir det ju så.

Jag vet inte om jag faktiskt ser ner på just honom, egentligen ser jag nog lite "ner" på de flesta (hetero)män, isf. Vilket är snäppet värre.

Det hade ju varit roligt att kunna tillskansa sig privilegier genom att vara social och charma folk den vägen men nu är inte jag speciellt social mer än punktvis och det räcker inte i det här fallet. Det är ett populärt ställe mitt i stan och kön är fruktansvärt lång. Kan jag fixa fram gratis entré och gå före i kön genom att fånstå och se våpig ut och klämma fram några meningslösa svammelfraser framför den här killen så gör jag det.
Det är ju ungefär det det hela går ut på, ändå.

********************************************************
Alltså, jag är helt traumatiserad efter ikväll. Efter träningen följde en jättelång, vi pratar timmar, session med tränaren och två andra tjejer och ändlösa diskussioner kring otrogna män, svartsjuka, familjeproblem ihop parat med träningssnack och kostråd...på engelska dessutom. En av dem är från Australien.
Jag blev så överbelastad så jag gick av på fel station på vägen hem - två gånger. Fast andra gången fattade jag i tid och tog rätt tåg i sista sekunden ändå...
Nu kan jag inte varva ner. Alls. Blaballbablablbalbklakblakblakblakblaklbkbla.

Osv.

Shit, vad går du på för jättesuperseriös träning egentligen?!

Jag kan nog tycka att den där entréfixarstrategin är väldigt "genretypisk", helt enkelt. Det är så spelreglerna är. Visst bidrar den säkert till att cementera könsroller, men just på ett sådant ställe känns det inte som att det gör vare sig till eller från, liksom. Det går nog inte att ställa sig över spelet, så varför inte placera sina marker så fördelaktigt som man kan? Måste man ändå spela kan man väl lika gärna se till att vinna?

Och jag sätter mina marker på att den röven kommer att vara ett vinnande koncept, för den är sannerligen välformad.

Den där träningen ja!
Den är tuff. Men helt vanlig. Lite av allt och boxning efter. Fast jag hoppar gärna boxningen.

Sessionen efter hörde så klart inte till, den bara råkade bli till just ikväll.

Jag tror min hjärna försöker stänga butiken nu...overload.

Puh, vad du är hurtig! Det låter som en bra idé att stänga butiken nu, även för mig. Måste vända tillbaka dygnet. Vad är det med min hjärna egentligen? Det kan nog tänkas vara overload där också, helt enkelt. Det brukar liksom bli det allt som oftast.

Manipulativt skitbeteende.








Nej, jag känner inte för att vara förstående idag.