En räv i storleken av en mindre kalv?
Det kanske var ett förvirrat rådjur trots allt. Den bökade och lekte svin.

Tydligen är tama dvärgankor fullt kapabla att överleva i det vilda, tillsammans med gräsänder. Gräsänder är inte så petiga med uniforma utseenden. Det var en gymnasieskola (?) här som höll ankor i en damm, men de smet. En av dem har framgångsrikt acklimatiserat sig bland gräsänderna i stadens vattendrag och levt tillsammans med dem i ett decennium.

...en ovanligt glupsk räv som just ätit upp ett vildsvin...

Då finns det säkert fler ankor som bytt umgängeskrets. Tänk om de kunde berätta sin historia!
Därför flyttade jag...kvak.

Schubbe, nej. Nu slutar du envisas med rävteorin; det var ett förvirrat rådjur med identitetskris. Det kommer nog göra en vit anka snart och byta miljö.

Nej, det där har du fått om bakf... nej, rävfoten.

Märkligt hur oskygga hararna är nu för tiden, betar gräs utanför husporten i fullt dagsljus medan människor passerar förbi i en jämn ström.

Det kanske är dags att börja skjuta av dem, så att de lär sig lite vanligt folkhyfs.

Pff!

Eller också är det hos dem den har satt igång, den där utvecklingen som det talas om i vissa njueidjkretsar att vi människor skulle stå på tröskeln till. Den där mot större andlig mognad och mot tillit i situationer där dylik kan vara motiverad. (Kan möjligen se det också på fåglar och möss.) I så fall vore det ju synd att vara en dålig förlorare och undandra dem den motiveringen. Bra om det finns några kvar som kan efterträda oss.

Det vore onekligen coolt med en population av andligt upplysta harar.