Vantar pa att mitt har ska torka, lyssnar pa musik och forsoker begripa att jag sannolikt kommer att avsluta den har dagen pa samma satt som jag avsluta min studentfest.

Fotnot: Studentfesten avslutades med att jag nastan somnade med en bok.

Missbrukar nätet, närmare bestämt http://www.reinfeldtärnöjd.se

Funderar över vad fan jag ska göra med min jävla farsa. Han verkar ha tänkt driva mig ifrån huset här så han kan ta över det. Då blir jag hemlös igen.

Men det är ju ditt hus!!!

Tänker mörka tankar. Funderar på att tända eld på huset. Farsan sover. Tror han skulle somna in fridfullt av den giftiga röken. Men nej. Jag går ut på verandan och tar mig en cigarett istället.

Jo jag hade slutat röka. Men stress skapar röksug.

Försöker även bygga upp mod för att ringa krematoriet efter helgen och begära ut mammas urna. Farsan hade lovat göra det men veckorna och månaderna går utan att någonting händer. Jag måste trotsa telefonfobin.

Det är bara naivt att tro att man ska få hjälp med någonting. I slutändan står man där ensam i askan. Livet är sådant.

Han vill inte att det ska vara sant. I hans skeva drömvärld existerar varken jag eller mina djur, och i hans drömvärld kan han bo här för evigt.

Väck honom ur hans fyllekoma genom att ringa polisen. Det kanske sätter fart på honom. Du får ursäkta mig, men jag har inte mycket sympati över till den karln.

Dränker mina sorger i lättmjölk, vilket fungerar utmärkt.

Just nu yvs jag över att ha skrivit ytterligare en paragraf på min samtids nästa stora roman.

*vågen åt Schueberirds bedrift*

Jag försöker få koncentration nog till att avsluta en låt. Låten. The Låt. Århundradets låt?
Nä. Men kanske veckans? Ja, kanske.