I torsdags kväll var vi ute i skogen och gick med hundarna, då vi mötte en annan hund kopplade jag upp min.
Den hund vi mötte fick inte träffa andra hundar, av någon anledning, och det respekterade vi men inte min lilla
vovve på 85 kg som helt oförberett tog ett jätteskutt och ville leka. Tyvärr hade jag trasslat in fingrarna i kopplet
så det knäckte till ordentligt i min hand, jag fick stopp på honom gick iväg och kollade hur handen såg ut. Det
gjorde ont(jag har rätt hög smärttröskel) och ringfingret pekade åt fel håll liksom. Men det var rätt sent så vi
åkte hem och tänkte att imorgon är det bättre, det var det inte. På fredag morgonen var fyra fingrar blå och
även handflatan hade blivit blålila, så jag ringer hälsocentralen och får efter någon timme prata med en sköterska,
jag beskriver läget noggrant och säger flera gånger att fingret pekar åt fel håll. Svaret jag får är "håll handen
högt och vinka som drottning silvia så blir det bra" jag ber att någon läkare ska titta på skadan men det svarar
hon inte på utan fortsätter att tjata om att silvia vinkningar löser problemet. Eftersom jag är republikan har jag
ingen aning om hur silvia vinkar men hittar dunderkuren på youtube.
På lördagen ser handen ännu värre ut men jag vinkar på så gott jag kan men inte så mycket eftersom det börjar
bli svårt. Söndag, handflatan totalt blålila och översidan av handen ser ut som en stor bulle, fingrarna pekar rakt
ut, ja inte det som pekar åt fel håll förstås, faktum är att det ser inte klokt ut jag tycker det jävligt komiskt ut
och vinkningar är det bara att glömma det går inte.
Nu börjar mina nära att reagera och tycker att jag måste ringa 1177, men jag har blivit riktigt sur och envis och
svarar att snart kan jag nog silviavinka och då löser det sig(jag kan bli riktigt förbannat sur och envis
).
Men efter diverse hot om att dra in dårhuset och hänvisa till att jag inte kan ta vara på mig själv ger jag med mig.
Ringer 1177 kl.12.00, beskriver läget och får tid på familjeläkarjouren 16.00, väl där går det snabbt läkaren konstaterar
att handen måste röntgas och jag får en remiss till akuten, på röntgen går det också snabbt och jag får efter det
knalla iväg till akuten, klockan är nu strax före 17.00. Där får jag ta kölapp och sätta mig och vänta, kl.20.00 är
det min tur jag får följa med två sköterskor in i ett rum
dom tar blodtryck och tar emot brevet jag har med
mig från röntgen, sedan får jag gå tillbaka till väntrummet och vänta på att jag ska ropas upp. Kl.22.00 har
jag rejäl träsmak i rumpan och funderar på att skita i alltihopa och åka hem, men jag minns hoten och stannar.
kl.22.30 ropas jag äntligen upp och får följa med en sköterska till läkaren, han tittar på handen och röntgenbilderna
och visar mig att ett finger är av och ett är spräckt, dessvärre har det som är av börjat läka ihop fel så det måste
brytas upp igen och rättas till. Han frågar också lite strängt varför jag inte kommit in tidigare, så jag berättar om
höjdläge och silviavinkningar, får berätta två gånger för både han och sköterskan tror att de hört fel,
Jag får två sprutor med lokalbedövning och efter en kvart ungefär så börjar han dra och bryta i fingret, det
knakar till och knastrar och efter en stund är han nöjd och gipsar handen, jag får sedan gå ut i väntrummet igen
för ytterligare en tur till röntgen. kl.23.50 hämtas jag och får gå till röntgen, där går det fort och jag får gå tillbaka
till akutens väntrum för att invänta nytt besök hos doktorn. Kl.01.00 får jag igen komma in till läkaren som förklarar
att det ser ut att ha gått bra men att det ev. måste opereras om jag har lite otur, något som inte hade hänt om
sköterskan på hälsocentralen hade låtit mig träffa en läkare direkt istället för att ordinera silviavinkningar, dessutom
kommer mitt finger att bli lite kortare än förr.
Kl.02.00 är jag hemma och är trött, lägger mig och somnar som en stock.
Idag har vi skrivit till den ansvarige för hälsocentralen och frågat om det får gå till så här, har också skrivit
insändare till två tidningar som väntar på att skickas in efter lite finputsning till. Sedan kommer vi att anmäla
vårdcentralens hantering och om det går sköterskan.
Nu sitter jag och funderar över hur en inkompetent sköterska egentligen kan tillåtas ha makten att ställa till det
så här? och hur mycket pengar har inte allt detta kostat samhället?
I min datasäkerhetsvärld hade detta kallats för "single point of failure", en bug eller ett systemfel som genast
hade rättats till eller eliminerats.
Men det förstås.... vi får ju iaf sänkta skatter!