Så jädra onödigt! Det behöver ju inte bli perfekt!

Hm, jag kanske har ångest för att paddling var min och exsärbons grej, något som vi gjorde även med hans döttrar... Jag saknar dem!

Mysångest? Vad är det?

Själv dissocierar jag som tusan. Jag tror det beror på att jag flyttat. Även om jag trivs så brukar all sorts förändring trigga overklighetskänslor/utzoomning för mig. Det minskar väl till sin vanliga nivå snart, antar jag.

När saker väl börjar, så brukar det gå rätt bra även om man nojade en massa innan - det är i alla fall min erfarenhet - och jag är ganska så väldigt bra på prenoja.

Kalender med larm i telefonen for saker du ska gora (mediciner, ata)? Och nej, du ar inte den enda som har svart att skilja pa dom. Men magsjukan brukar bli ganska uppenbar, sa om lugnande musik inte fungerar for mig brukar det vara dags att soka sig nagon annanstans an framfor datorn.

OK, så då är det därför jag har varit så låg de senaste dagarna. Makes sense.

Har aldrig fattat varför någon kärlek måste ta slut.

Om mina f.d. bonusdöttrar händelsevis skulle läsa det här. JAG ÄLSKAR ER! Det gäller er pappa också. Det är bara det att jag älskar fler.

OK, så då är det därför jag har varit så låg de senaste dagarna. Makes sense.

Har aldrig fattat varför någon kärlek måste ta slut.

Om mina f.d. bonusdöttrar händelsevis skulle läsa det här. JAG ÄLSKAR ER! Det gäller er pappa också. Det är bara det att jag älskar fler.

EDIT: men... vad gulliga ni är allihop!

Prenoja, ja - sant. Det behöver ju inte vara så särdeles befogat.

Mysångest, variant 1: en form av prenoja som hänger samman med känslomässig prestationsångest, inte minst rädsla för variant 2.
Mysångest, variant 2: panikkänslan som infinner sig när man inte är så lycklig som man borde när alla förutsättningarna för det finns där, och man inte vet om det är så att de egentligen inte finns där (skrämmande - är det en föraning? Är det inte rätt för mig? ) eller om man kanske helt enkelt är oförmögen att vara lycklig på riktig. Kan vara prestationsångest som hindrar känslan av sann närvaro, eller variant 3 eller 4 fast man inte själv fattar det.
Mysångest, variant 3: man är så överväldigad av starka känslor, sensationer och/eller intryck att det slår över till panik eller tomhet som skyddsmekanism, ev. gamla försvarsstrategier från barndomen som gått i baklås. Det reder sig om man ger sig själv ordentligt med tid att landa och hinna ikapp kemiskt och känslomässigt.
Mysångest, variant 4: känslan av att det är för bra för att vara sant - när som helst kommer Den Stora Katastrofen att inträffa.

Meppe, tack för praktiska tips!

Hahaha! Det låter ju horribelt på ett ytterst gemytligt sätt. Det kommer alldeles säkert gå hur bra som helst i slutändan. Ni ska väl inte paddla ut mot öppna havet utan håller er i snävare vattendrag med strand på båda sidorna?

Kompass? Använder man sådana fortfarande? Karta? Reseladdare till mobilen som drivs med solcellsenergi eller dylikt?
Överlevnadstips? Myggolja? Nä, jag skulle nog inte själv överleva så värst länge även om jag strandade på klippbadet på Kungsholmen...

Då är det heller ingen idé att lägga ner något (=uppmärksamhet, tid och energi) arbete på det.


Hon är väl kåt helt enkelt


Urk. Och, det är klart att det går åt helvete förr eller senare, det gör allt som inbegriper andra människor.

Det tuffaste för vår del är nog egentligen själva packningen och att komma iväg i tid. Själva överlevnaden inbillar jag mig att jag är hyfsat bra på, egentligen. På fjällkursen med sonen förra sommaren förde jag fram vår kanot ensam i strömt vatten minst lika bra som de andra gjorde med två som paddlade. Det var en kanadensare alltså, och det var meningen att sonen skulle paddla, han också. Jo, pyttsan! Och jag vet ju vad vi behöver ha med oss. Det är bara den där lilla grejen med att ta sig för att leta fram dem. Och göra inköpen. Och hoppa i duschen innan resesällskapet anländer.

Solcellsladdare vore bra. Har ingen. Annars har jag mygghattar och kompass och hela kittet.

Hm, nallen har nog ännu värre mysångest än jag. Jag inbillar mig ändå att nojandet är värt det. Och imperfektion är underskattat.

Nej, inte öppet vatten. Långsmal sjö med massor av öar. Så det är faktiskt ingen fara.

TACK! Ni fick igång mig.