Är du här och hälsar på !
Klart det var min älsklings åsikter !
Jag tror ju på allt han säger!
Gör inte du det med din man?

Är du på riktigt?

Hm... Den man vars ord är min lag har jag ännu inte mött... och möter jag en sådan tänker jag lägga in mig för psykiatrisk undersökning... eller springa för livet. Eller så får ni slå mig hårt i huvudet eller nå't. No offense, Kaninmamma. Själva trubblet har jag noll koll på, och jag hoppas att det så förblir.

Hon är på riktigt, och hon är en väldigt vänlig själ, en ovanlig sort.



Jag tror ni övertolkar den verkliga situationen.

Nej. Han, precis som jag och alla andra människor, är varken felfri eller perfekt. Alltså vore det högst olämpligt att rakt av tro på allt han säger. Sedan är det en jäkla skillnad på åsikter och fakta. Åsikter baseras på dig, på din personlighet, dina erfarenheter och dina känslor. Därför är det även högst olämpligt att adoptera någon annans åsikter rakt av eftersom man då indirekt utplånar sig själv.

Eftersom jag alltid tyckt bra om penntrollet helt oavsett fnurror så vill jag hellre fria än fälla. Tänker dock nämna att känslan dina inlägg hela tiden ger mig är att du är den ultimata undergivna - personen som ser upp till sin man för han är ju så mycket smartare, personen som tror allt han säger och gör allt han ber om.

Det finns två anledningar till att det där snabbt blir något dåligt och jag kan peka på dem med erfarenheten som tyngd. Det första är just nämnda självutplånande samt det faktum att just självutplånande hindrar all form av utveckling och stärkning av självförtroende och självkänsla.

Den andra delen handlar om motparten. Det blir ett enormt ansvar för den andra individen när man inte är självständig. Det är inte helt rättvist att lägga det ansvaret på någon annan. Till det kommer även risken för att korrumpera någon. Att bli dyrkad och utpekad som "så intelligent" och "hela min värld" och "jag tror allt du säger" i tillräckligt hög utsträckning kan förvandla även den snällaste toffeln till en dominant tyrann.

Nu säger jag inte att det måste vara eller bli på det viset, jag har bara konstant varit väldigt obekväm med dina självutplånande uttalanden och ditt sätt att samtidigt höja din partner till skyarna. Det går inte att komma från att det låter som en ohälsosam inställning för dig.

OBS! Detta skall inte tolkas som att jag förespråkar sådan behandling för Kaninmamma! Det var inte så jag menade. Sättet att uttrycka sig på känns bara så främmande för mig att det skrämmer mig att ens försöka föreställa mig det. Och då är jag ändå rätt följsam. När jag vill.

Är det inte mer som att när man är nykär och galen så kopierar man varandra rätt mycket, höjer varann till skyarna och idoliserar osv. Så där dumfånigt utifrån sett men å så underbart när man själv är mitt i det.
Meningsskiljaktigheterna lär komma senare. Det gör de alltid.

Ja, som vanligt sätter du ord på vad jag känner och inte personligen kan verbalisera... Jag tror inte heller på att förstora upp Kaninmammas ord till att hon skulle vara en trogen undersåte.

Visst brukar man göra det. Men... brukar man komplettera "min man är så smart" med "jag är så dum/korkad"?
Det är en sak att höja föremålet för den nya kärleken till skyarna, det är en annan att göra det på bekostnad av sig själv, det är därför jag reagerar.

Nja, du reagerar eftersom det är din käreste som råkar ut för kritik.