Snacka om att förhäva sig! Som du hade någon kunskap om mig och om vad jag för en. Nu tillhör jag dem som är mycket förtegen om mig själv. Det du kan få ta del av är endast lite yta (och bara fläckar av den ytan), vilken om du nu vore en mer insiktsfull människokännare möjligen kunde spekulera lite från, välja vissa utgångspunkter för ett öppet samtal utifrån.

Men du har långt i från den kapaciteten, kära du. Den kapacitet jag har för att bedöma det, vilken förvisso långt i från är i någon mästarklass, något jag är fullt på det klara med, räcker ändå gott och väl att analysera och tolka det jag sett av dig på framför allt Aspergerforum. Jag har haft många intressen i mina dagar, och ett av dem är utom tvekan just att läsa av personer, både i levande livet och i skrift. Därtill att interagera med dem i olika slags praktiska sammanhang.

Så det har inte varit några svårigheter att se hur du med olika medel framställer dig som en omtänksam och snäll person, och här har du uppenbart kommit något längre från den kantighet som vissa andra har, men du har trots det en del kvar att lära. För det ska du självfallet ha visst beröm. Men du har också visat prov på osedvanligt aggressivt beteende, som gör att jag tycker det är mig urskuldat att jag i rakhetens tecken (för att tillfredsställa sådana som du) tillåter mig att komma med detta komplement, åtminstone som summerande värdering.

Och visst är du fräck. Visst tror du att du kan snärja mig, visst inbillar du dig att du har sett något, att din bild av mig skulle ha något med verkligheten att göra. Jag ser det bara som att du på ditt speciella sätt gör precis det som nallen gör, dömer utifrån din egen rätt fyrkantiga mall över vad världen och människorna är för fenomen.

Fräckheten kommer fram i att du inte har minsta respekt för dem som har annan erfarenhet än dig och att du tror att du kan hänga upp dem på något, som du har kläm på. Vad du då ser är endast dina egna vålnader. Du har mig inte hängande på någon gren, som du kan putta ner mig från.

Men okunskap och fräckhet, liksom det att förhäva sig går nu ofta hand i hand.

Och att påstå att jag skulle sakna självinsikt är så verklighetsfrämmande att jag måste ödsla några ord på att dementera dig på den punkten också.

Självinsikt och allmäninsikt har jag av ett slag som jag fått intrycket av att du aldrig varit i närheten av. Det är inget jag klandrar för dig. Alla har nu inte lyckats lika väl, och en del känner större behov av att framställa sig själv i bättre dager än där de befinner sig. Jag kan intyga att jag inte tillhör dem.

Det är förstås lätt att få det intrycket, om man tillhör dem som dömer lätt och inte är öppna för självprövning eller för att möta andra som de är. Att du inte har så lätt att förstå mig eller rätt tyda den yta jag visar upp mig i, är inte så underligt. Det är i sig inte lätt även för dem som är mer lyhörda och mindre dömande än vad du är.

Jag bryr mig inte om att kommentera det andra du tar upp. Det ger föga att peta i alla detaljer, och att försöka få dig att förstå hur det hela hänger ihop. Genom ditt sätt att svara på mina, i och för sig rätt fräna, inlägg har du ju inte direkt bäddat för att vända det hela till en mer fruktbar diskussion.

I stället använder du dig av en snarlik teknik som den nallen gör bruk av. Fast du som kvinna kanske brölar mindre än vad han gör. Det finns namn på det du gör, men det gör varken till och från att skriva ut det.

Har man nu denna asperger är man en Mupp. Den som inte accepterar det är extra muppig. Ja jag kan tycka att nallen är småkorkad när han resonerar. Jag läser av hans budskap i hans inlägg på detta sättet:

" Det är fan synd att ingen är som jag så att de fattar vad som ska göras. Och så länge ingen blir som jag kan alla andra dra åt helvete."

Denna dryga attityd tröttnar folk lätt på. Sen sitter han och gnäller över att han saknar någon att ha sex med. Tacka fan för att ingen vill sexa med han när attityden är så dryg. Men han vägrar ta till sig detta. Men undrar ibland hur hjärncellerna är funtade på denna karln.

Tänk att det skulle visa sig att Asmix bara är en mupp precis som alla vi andra. Förvisso en mupp med en rätt grandios självbild, men ändå en mupp. På många vis till och med muppigare än andra.

Apropå muppighet så är det väl inte att förvånas. Jag tror inte fullt normala människor finner något större nöje att i längden umgås med sådana aspergervarianter av illrar som du är ett fullgott exemplar av.

Om du tror att detta är tävling om vem som har den mest (eller omvänt den minst) grandiosa självbilden, så har du nog vaknat på fel sida. Du bevisar med din senaste kommentar bara den samma oförmåga som så många av er relativt inskränkta har att begripa er på folk med en annan bakgrund än ni själva har. Det jag sagt har inte något att göra med grandiositet, annat än att jag är generös i att låta sådana som dig få lite att hugga på. Du går lätt i fällan, och glädjen av det har jag bjudit dig på.

Att du vill tävla och framstå som suverän, det visar bara på hur ömkligt hela detta skådespel är. Du får gärna utkora dig själv till segrare och mindre muppig än vad jag är. Det bekommer mig inte. Känner man sig själv och sina egenheter, är dylik tävlan och andras förhävelser egentligen rätt ointressanta att lägga ner tid på att kommentera.

Jag tror att det bland läsarna av denna "debatt" finns de som inser det futila i att försöka få till stånd ett samtal som leder till några insikter, om det hela blir en tävlan i vem som kan få sista ordet i ett slags ordväxling som om den får fortsätta så mycket längre oroväckande närmar sig ren pajkastning.

Vid det här laget har det nog framkommit med viss tydlighet att det även på detta forum finns vissa trubbel, som kan etiketteras på olika sätt och ges olika referenser. Det jag ovan, lite vårdslöst kanske, talat om som illerbeteende av aspergervariant är definitivt en av de egenheter som jag tycker mig ha kunnat notera ha stort spelrum på vad för forum för oss muppar det nu än är, och helt oavsett hur man väljer principer för moderering av vad som får lov att sägas och vilka personangrepp eller övriga angrepp som ska få lov att förekomma utan något slags ingripande.

Så trubblet låter sig inte med några enkla knep eller finter hanteras - som att sektetiketterera det som inte faller en i smaken. Utan det finns där under alla förhållanden.

Det var något sådant jag ville belysa med min serie av inlägg. Jag får tacka framför allt tahlia för att du möjliggjort för mig att skriva dessa inlägg. Någon blogg är det ju nämligen inte. Så det har varit tacknämligt att du ställt upp som en sparringpartner som går in och ersätter den jag i första hand hade hoppats skulle stå upp för sin sak, men som ganska fegt avvek, så som jag ser det.

Det får räcka för denna gång. Jag känner inget behov av att få sista ordet. Ville bara med det här avslutande inlägget sätta min insats denna gång i åtminstone något av ett perspektiv, fullt medveten om att alla inte är så intresserade av sådana perspektiv och att dessa perspektiv inte kan ge annat än vissa glimtar av vad det är som det hela handlar om.

Welcome to the Muppets show

Jag uppfattade faktiskt inte alls tahlia på det sättet, och jag ser inte alls det futila i att försöka få till stånd ett samtal som leder till några insikter. Det beror förstås på om man med insikter även inkluderar sina egna - ensidigt predikande faller sällan i god jord. Något som jag finner uppfriskande med nallens munhuggeri är att det är ovanligt befriat från prestige; det är inte särskilt svårt att se om man lyfter blicken över sina egna ömma tår och försöker. Jag har full förståelse för att man kan bli riktigt provocerad av en del uttalanden, och därmed ta till en del retoriska slängar för att man kan, men det är ganska bortkastat att ägna så mycket energi på det i förhållande till någon som skiter högaktningsfullt i prestigen men faktiskt uppskattar och respekterar stringent argumentation i sakfrågorna. Därvidlag ser jag samma sak som tahlia. Sedan kanske man hellre vill platta till än nå fram, för att man upplever att måttet är rågat och för att man minsann har rätt att vara lika arrogant själv. Fine. Då kan man väl dra sina retoriska poänger och anse sig ha fått upprättelse, oavsett om det går fram hos motparten eller ej. Men då har man plötsligt blivit det där som man från början vände sig emot.

Att raljera över att "ingen vill sexa med han" som kullan gjorde tycker jag är magstarkt, åtminstone om man anser sig värna om ett trevligt samtalsklimat. Dessutom tror jag faktiskt inte alls att det skulle behöva vara så. Den bilden cementerar människor så lätt alldeles för väl alldeles själva utan att andra behöver stå vid sidan av och vräka på ännu mer cement.

Jag känner mig inte alls bekväm med att tala om en människa på det här sättet. Jag föredrar att tala med människor.

Just det där sista är nyckeln.
Precis som tidigare talare i tråden är jag inte alls förtjust i att diskutera individer över huvudet på dem, därför blir mitt uttalande så generellt det nu är möjligt. Det är just det sista, att undra hur någon är funtad. Man kan dra det några steg längre, börja klura på huruvida det man läser faktiskt är skrivet så som man uppfattar det, vilken bakgrund orden har samt vad de egentligen säger.

Många gånger är vi väldigt snabba till aversion, aggression eller irritation över sådant vi läst. Många gånger har vi då också läst igenom texten en gång, kanske inte ens läst all text som föregår den eller någon annan text alls av skribenten i fråga. Ändå är vi direkt övertygade om att vårt första intryck, vår första ryggmärgsreaktion och tolkning är den rätta. På det viset begränsar vi oss själva och risken att missa guldkornen är stor.

Att förstå människor är förbannat krångligt och många gånger kan det absolut vara helt omöjligt. Att acceptera människor behöver dock inte alls vara lika svårt. Kanske är det aspigt att ha behovet av att förstå för att kunna acceptera men om så är fallet vägrar jag tro att det är ett cementerat faktum.

Så, undra gärna över hur någon är funtad, grubbla lite extra på det - leta upp fler texter eller prata med individen. Det är fullt möjligt att du blir glatt överraskad.

Nu är det nog så att du inte varit med lika länge som jag och upplevt olika konsekvenser av det slags munhuggeri av späckhuggartyp som jag tycker nallen många gånger ägnar sig åt, inte alltid, men många gånger. Du har också som en del andra på det forumet sagt, men som jag inte direkt tyckt mig ha anledning att framföra till dig, en rätt naiv hållning till mycket här i världen. Den får du självfallet ha och jag är knappast den som har några förutsättningar att få dig att inse att bakgrunden till mina inlägg i den här tråden inte har så mycket med några ömma tår att göra.

Att nallen skulle vara presigelös, har jag endast sett vissa tecken på. Möjligen att alla inte ser det jag ser eller uppfattar att jag bara inbillar mig. Men han är faktiskt en av dem med högst svansföring och minst respekt för andra, som inte delar hans premisser, må vara att det är gott av det slags folk bland aspergare. Och jag känner mig tvungen, för att alls ha någon chans att nå fram, också jag använda mig av dylikt beteende, som naturligtvis får en och annan särskilt av de godhjärtade som inte varit med lika länge att undra vad jag sysslar med.

Jag har ingen större lust att gå vidare i den här debatten. Jag tror det fortfarande är så att det finns läsare som kan se mina poänger och inte hänger upp sig på ytan av schabloner, som tillhör spelets rekvisita. Hur som helst så kan jag bara upprepa vad jag sagt tidigare, att jag tillhör dem som föredrar en helt annan typ av uppfriskande inlägg än de som nallen mestadels totar ihop.

Vi har var och en våra preferenser.

Jag kan också avslutningsvis tillägga att jag också brukar föredra att tala med människor. Det är det som samtal går ut på. Men somliga tycks mer bestämma sitt syfte med sin närvaro här att vinna debatter, som det vore krig, och "täppa till truten" på folk, som inte håller med dem. Kallar du sådant för att vara prestigelös? Jag har gjort flera försök att få till stånd ett sådant samtal med nallen, men har inte ansett mig vara värdig nog. Han är lite som en del andra. Kan det inte ske så att han från början har koll på allt eller tycker att andra är lite för fräna som svar på hans fränhet, så avstår han.

Hänvisningen till att han inte förstår det sagda, trots utmärkt svenska, har han i likhet med en del andra också gjort till en aspergiansk käpphäst. Ungefär som matematik vore det enda gångbara vetenskapliga språket eller för den delen den enda allmänna kommunikationsformen för att utbyta erfarenheter och ha något inflytande på varandras världsbilder.

Min fråga ovan om prestigelöshet var retorisk och jag har inte tid eller lust att gå i något ytterligare svaromål. Sen får ni tycka att jag är en sjutusan till egoist. Men jag har för länge sedan deklarerat att mina insatser för detta forum är synnerligen sporadiska. Och är det så att intresset för det jag har att säga blir för litet, och att till och med de som jag på mitt sätt försöker försvara väljer att ta parti för angriparen, ja, då har jag inte så mycket här att göra.

Om det inte även framgent är så att jag vill ge ett visst stöd med min närvaro, för det har ju trots allt funnit medverkande på forumet som haft preferenser mer i samklang med vad jag själv värderar högre än att ägna sig åt att komma med utfall om olika personer. Vill du Incognita ha mer fakta i målet är du välkommen att fråga i pm, eftersom jag med hänsyn till berörda personer inte vill ha just allt upplagt till allmänt beskådande. Så roligt ska vi inte ha det. Sen kan jag bara beklaga att de som är lagda åt det paranoida hållet kan ana oråd och bli nervösa. Men det är nog ändå så väl att det jag har är ett komma med är som en piss i Missisippi, fast då pissad härifrån varigenom effekten är nästintill noll och intet oavsett hur mycket jag i mer diskreta former har att berätta för eventuella intresserade.

Naiv. Du skulle bara veta.

Incognita. Ett gott skratt förlänger livet. Allt är relativt, vet du väl. Och jämfört med mig har du visat prov på en hel del av naivitet, utan närmare kvalificering, vilket självfallet kan behöva göras för att få en mer rättvisande bedömning, men det gäller båda sidor om jämförelsen. Det står dig fritt att skratta åt det också. Sådana skratt är också en form av kommunikation.

Men nästa gång du skrattar så ska jag hålla mitt löfte att inte kommentera ytterligare. Fråga vissa andra om vem jag är för någon, så kanske du inser att dina skratt inte är särskilt välavvägda åtminnstone i den slags kommunikation du själv alldeles nyss sade dig vilja ha.