Det har jag undrat i några år. Ser inte bättre ut än att forumet sakta håller på att anpassas mer och mer för de lågfungerande som har brett ut sig där de senaste åren och det är inte utan att man börjar bli fundersam över vilka föreningar moderatorer och ledningen egentligen är med i och sympatiserar med.

Nej, Aspergerforum håller på att anpassas till dem som vill diskutera i en mer sansad ton utan en massa personangrepp. Att önska sig ett sådant diskussionsklimat är inte samma sak som att vara lågfungerande.

Förlåt men lågfungerande? Vad menas med det? Att man inte kan delta i diskussionerna eller vad? För i så fall är jag lågfungerande. Jag ogillar tanken på att ett forum ska vara ett elitforum. Aspergerforum känns som ett sådant. Den som inte har läst på universitet känner sig icke välkommen på flera plan. Vilket jag anser är katastrofalt dåligt. Jag anser att vem som helst som har diagnosen eller är anhörig till någon med diagnosen ska kunna delta i det som skrivs utan att man blir sönderhackad. Har hänt flera gånger att jag loggat ut och mått skitdåligt för att jag känt mig påhoppad. Att anmäla detta till Admin hjälper inte för vissa medlemmar hålls ju under armarna av forumledningen.

Detta är ett svar till Citrus

Jag är stödmedlem i både Attention och Autism- och aspergerföreningen. Har ni problem med det? Jag tycker att särskilt Attention gör ett bra jobb med att få bort skamstämpeln på neuropsykiatriska diagnoser. Jag har ett av deras ADHD-smycken och bär det med stolthet.

Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om vad du är medlem i. Alltså det påverkar inte mig så mycket. Och jag menar inte att vara elak utan det angår mig inte.

Det låter bra det, kullan. Jag tycker inte heller att det angår någon, då det inte har något med mitt modererande att göra.

Och jag är för närvarande med i OA, Attention, ADHD-forum och Aspergerforum. Att jag inte är med i AAF är inget ideologiskt ställningstagande; för övrigt förhåller jag mig i det avseendet fri till alla de nämnda. Inte hur fri som helst (för att nu uttrycka det bakvänt), för då skulle jag inte vara med; men mer än tillräckligt för att tycka jag kan moderera här. Fast det har ni bara mitt ord på, som man kan tro på eller inte och kolla mot vad jag har skrivit på olika håll den som möjligen tycker det är värt besväret. Det är väl det allt kokar ner till: förtroende och egna bedömningar.

Och i en sådan här fråga, där många människors vitt skilda uppfattningar måste vägas samman, är det då också en stor hjälp att kunna ta andras perspektiv – åtminstone genom att lyssna på dem och ta på allvar det de säger vare sig man sedan begriper det eller inte.

… eller kokar ner till åtminstone så länge man inte är med i något "Medborgargardet mot aspergare" eller har intressen i läkemedelsföretag eller tvärtom i någon foliehattförening om hur högtstående det är att låta autister lida utan hjälp som det finns tillgång till. Eller något ditåt. (Även förnuftigt folk kan ju alltid tycka annorlunda i någon detalj.) Förutom förtroende och egna bedömningar gäller det alltså också proportioner.

Men håll er bland mupparna på AF då!

Vadan detta?