Att det inte finns några distinkta arter, och att npf är ett spektrum vet väl nästan varenda människa, så det är onödig information.

Det är inte det jag säger. Det jag säger är att du vinklar dina resonemang så att det verkar som om du inte vet det. Dessutom lyser dina personliga åsikter igenom. Vad som är orsak och verkan där vet jag inte, men du fjärmar dig på det viset från en användbar verklighetsbeskrivning.

Min verklighetsuppfattning bygger på resultat från quizen, inte stereotyper från AS-forum eller autismforskning. Jag inbillar mig att det är mer objektivt och korrekt. Den vetenskapliga metoden, helt enkelt.

Det är fortfarande inte det jag talar om.

Men visst, en följd av det är också att man kan resa tvivel mot en undersökning där resultatet råkar bli att (i stort sett och att döma av x antal kommentarer fällda i förbigående i olika sammanhang osv.) allt undersökaren personligen gillar hamnar i en grupp och allt hen personligen ogillar i en annan.

De språkliga skälen är som sagt fullt tillräckliga. Av alla pronomen i engelska och svenska är det enbart personliga pronomen i tredje person singular som är könsbestämda. Det finns ingen anledning att inte t.ex. första eller andra person skulle vara könsbestämt om tredje person är det. Eller varför inte plural...

EDIT: Om man vill inkludera information om personliga egenskaper i pronomen bör man fundera över om det inte finns andra eller fler saker än kön som borde modifiera dem, men då blir språket krångligare så det måste vara såpass viktiga egenskaper att de motiverar det.

Visserligen är det många som har en servil hållning till språkliga auktoriteter, men även i den gäller den vanliga regeln att det är lätt att bryta ner och mycket svårare att bygga upp. Dessutom är språkliga grundstrukturer alltid segare, och ofta kvalitativt annorlunda, än vad som brukar falla lingvistiskt lekfolk in, och samma folk brukar också brista i hänsyn till grundläggande fonetiska krav.

Så visst kan man leka med tankar som att mångfaldiga tredje personens entalspronomen i engelska eller avskaffa könet i svenskans, men vill man ändra något lär man nog börja i folks inställningar och låta kraften i det sedan påverka språket. (Jämför tanken att försöka införa "hen" när det först föreslogs på sextiotalet – eller tidigare – med nu.)