Z: Förvisso OT, men, jag ser ingen sån motsättning. Sverige i slutet av 1950-talet tycks mig ha varit både väsentligt friare och mycket mer ordnat än Sverige annno 2013 - detta sagt som ett exempel, inte nödvändigtvis som en målbeskrivning.

Ändå torde det vara mycket lättare att i det samhälle vi hittills har haft välja sitt umgänge bland homofober och moralkonservativa, eller välja sin sjukvård enbart hos privata vårdgivare där man får betala fulla priset för den och avstå när man inte har råd, än att i ett socialdarwinistiskt äta-eller-ätas-samhälle bilda celler där de som så behöver – och inte bara folk som skulle klara sig ändå – salar till gemensamma sjuk- och socialförsäkringar som ska täcka alla predikament medlemmarna kan råka i och sedan freda dessa celler från parasiter som inte har bidragit så att försäkringarna räcker till dem som har gjort det.

Nu vet jag inte riktigt vad du kommenterar längre. Men generellt är det inget problem att välja att umgås med vettiga människor, det vill säga "moralkonservativa", om man nu skulle vilja umgås med någon över huvud taget - det stora problemet är att det inte går att undgå att frotteras med diverse regnsbågsbögar och annat löst folk.

Att det bara finns två sorters könsceller leder inte med nödvändighet till bara två könsroller. Finns ju många arter med förprogrammerad asexualitet, det fyller sociala funktioner. Och det gör sällan skada hos flockdjur om delar av gruppen avstår från fortplantning då förmågan till fortplantning ju vanligen är långt större än omgivningens förmåga att försörja avkomman. Det är liksom grundobservationen Darwin gjorde. Dessutom, existensen av kön förutsäger inte exakt vad könsrollerna innehåller, det finns ju lite olika strategier. Människan har dessutom en förmåga att hyfsat rationellt göra avvägningar mellan olika drifter, könsroller som krockar med andra naturliga beteenden kan alltså finnas skäl att eliminera även om de vore medfödda.

Sverige då var väl ungefär som Iran är nu...

Nej. Iran idag är väl snarare ungefär som Sverige på bronsåldern, fast med modern teknik.

Det skedde väl knappt några sociala framsteg mellan bronsåldern och typ 1800-talet. Sen var utvecklingen långsam fram till efter WW2 då merparten av allt vettigt som gjorts i hela mänsklighetens historia gjordes inom loppet av typ 50 år.

Misstänker det finns två eller tre synsätt på språket som krockar i denna fråga. Jag har väl den här rationalistiska synen på språket, att det ska vara "fullständigt" och ha alla tänkbara symboler och att man bör eliminera all dubbeltydighet och all inkonsekvens. Det bör gärna vara läsbart för maskiner. Jag tror det finns begränsad möjlighet att egentligen ändra tänkandet genom att ändra språket, men man kan förbättra användbarheten vilket typ gör tänkande och skrift snabbare och mer precist. Man kan använda språket som politikverktyg men hen i sig ser jag inte som samhällsförändrande, det är bara att det finns ett sånt motstånd som gjort det så framgångsrikt och det är nog motståndarna som har störst tro på att det hotar könsrollerna. Detta är förstås väldigt självemotsägande då genetiskt förutbestämda könsroller omöjligen kan hotas av en könsneutral omgivning*. Hen-debatten har fått motståndarna att göra bort sig vilket bidragit till att öka ordets popularitet.

Sen finns det de som vill att språket ska vara nån sorts kulturellt eller traditionellt uttryck som hör ihop med värderingar, motståndarna hör väl dit men det är inte nödvändigtvis så att de är språkpolitiskt intresserade egentligen.

Sen finns de som vill använda språket för att forma tänkandet och kan tänka sig att begränsa dess uttryckskraft i de sammanhang som det går att uttrycka misshagliga tankar. Denna syn bygger nog mycket på Sapir-Worf-hypotesen som är en väldigt fin idé men anses felaktig numera. Nr 2 bygger väl mer implicit på det tänkandet. Det är den så kallade flumvänstern man hittar i detta läger.

* här döljer sig kanske idéer om att även konstruerade kategorier är legitima, vilket strider mot flertusenårig västerländsk tradition och mer liknar konfucianismens syn på saken.

Jag tror du tänker på arter där bara alfapar avlar avkomma, men detta är hormonstyrt, och varken medfött eller självvalt. Detta kan ses som en delförklaring till asexualitet hos Aspies, men bara som en del. Den huvudsakliga orsaken torde vara att ogilla samlag utom för reproduktion. Eller att ogilla något så onaturligt som NTs hejdlösa sexualitet som saknar motstycke i nästan alla andra arter.

Jag tror du tar fel om du anser mig som svartvit moralkonservativ. Jag ställer inte upp på samhällets hets och diskriminering mot folk med avvikande sexualitet, men i det begreppet lägger jag inte HBTQ. Jag anser att HBTQ på ett helt orimligt sätt upphöjts till "norm" medan andra sexuella variationer anses som omoraliska eller brottsliga, utan att det finns någon anledning annan än just moraliska aspekter. Det vore mer rimligt om samhället överlag skapat en mer tillåtande attityd till sexuell variation i allmänhet snarare än att bara fokusera på HBTQ. Att det blivit så beror antagligen på att HBTQ är hyfsat vanligt även bland NTs, som då kunnat driva dessa frågor och nå acceptans.