Av någon eller ett par av dem som då var aktiva, minns inte så noga. Men inte av alla. Man tappar så lätt proportionerna, särskilt om man inte har så mycket att stå på från början, i sig själv, sin övriga livssituation eller på det här stället. Eller har svårt att ta in det man får eller har hål som är svårfyllda. Och det blir inte bättre ifall några har svårare att säga "välkommen, vad roligt att du är tillbaka" även om de tycker det, än vad de som skäller har att göra det. Tror inte ens det är så ovanligt att råka i en sådan situation. Ens för folk som dig eller mig som kan se ut som om vi är väl inne i etablerade gäng.
