Om man vill kåta upp Jehovas Vittnen, hur gå tillväga?

Det måste troligen ske väldigt gradvis, så att de inte hinner märka vad det är du försöker göra: Börja med att bjuda in dem i ditt hem, lås dörren och sätt igång det långsamma förspelet.

En gång i en oskyldigare tid tittade en kompis jag hade in hos brorsans flickvän en förmiddag. Hon skrotade omkring i morgonrock. Det ringde på dörren. Kokosbollar, tänkte hon väl och öppnade. Men det var två vittnen. Helvetes fan. Hur blir man av med dem nu då. Medan hon funderade såg hon att posten hade kommit. Böjer sig ner och tar upp den. Morgonrocken glider isär, hon har ingenting under. Samtidigt ropar kompisen någonting från vardagsrummet. Hon hade aldrig sett ett par illröda bromsljus springa så fort nerför en trappa.

Har en känsla av att vittnena är mindre oskuldsfulla numera. Om det stämmer så kanske metoden kan vara värd en tanke?

ookej.. jag har INTE Aspergers..(så vitt jag vet) men jag hatar också oväntat besök. Det hör väl för fasen till god ton att man ringer, messar, mailar eller va fasen som helst innan och bestämmer att det är OKEJ att dyka upp...

Tur att man bor i skogen så ingen får för sig att dyka upp här (förutom Jehovas som förirrat sig hit ut en gång, undrar fortfarande om de hittade hem igen)

Vittnen har väl tyvärr särskilt avtal för att alltid hitta Hem…

Bo på landet och slippa oannonserade besök, det var nästan originellt. Annars är det ju ofta så man gör där. Beror litet på förstås, bland annat kanske utflyttat stadsfolk är mindre "sällskapligt".

njae.. ingen av "grannarna" (7 hushåll inom en 2 km radie) skulle få för sig att dyka upp utan att ha ringt först...det är vi och en familj till som INTE är uppvuxna här och det är väl knappt att de som växt upp tillsammans kommer förbi utan att höra av sig. Man har ju inte direkt tid att fika o snacka skit när man bor här ute heller..det är ved som ska bäras, kor som ska matas, får som ska jagas,hästar som ska ridas och ungar som ska jagas *S*

Aha, det är ännu levande lantbruk. Ja, då är det väl förstås tokpressat numera.

Sist jag råkade öppna för vittnen var de faktiskt riktigt trevliga. Jag släppte inte in dem, men vi pratade en stund i trappen. Jag förklarade vad jag inte gillade med deras häften (bilder av och texter om ljushyllta renliga (sic!) kristna som upplyser de stackars smutsiga icke ljushyllta - den bilden förfasade sig även dessa vittnen för) och fick en del felaktiga föreställningar korrigerade (att bara de som missionerar bäst skulle få komma till himlen). När de frågade om de fick ringa på flera gånger bad jag dem att inte göra det, med hänvisning till min asperger. De verkade respektera det. Problem solved.