Min psykiater trodde inte att det kunde vara asperger för mig heller eftersom jag kunde föra ett samtal med honom (!). Utredningen motbevisade honom. Många människor, även psykologer, tycker en hel del baserat på sina egna fördomar. Förhoppningsvis är utredningen förutsättningslös och utesluter inget på förhand.

Folk tolkar saker olika precis som att du (och kanske nån mer) tolkade det jag skrev på ett helt annat sätt än vad som det vara tänkt att tolkas.

Alla är inte perfekta och eller har sätt att vara som faller precis inom normen för vad som i de flesta fall förväntas.

Skönt att få veta att du inte menade det som det lät då.

Det här är ett forum där majoriteten har aspergers eller liknande diagnos och då är det lika bra om man är här som nt (person utanför autismspektrat) att vara beredd på att allt alla gånger inte är så som man förväntar sig. Det tolkas fel, folk skriver saker som kan uppfattas annorlunda än vad skribenten tänkt sig osv osv.
Ironi missas och sånt skrivet mellan raderna.

Det är sant. Absolut. Det är jätteviktigt att inte förutsätta att någon som t.ex. uttrycker sig lite kantigt avser att vara otrevlig - och det är nog en av de viktigaste lärdomarna att ta med sig när man har att göra med ett barn som har asperger!

Likafullt kan det underlätta för samspelet att man ber om ursäkt när man inser att man oavsiktligt sårat någon.

Om jag går efter hur jag uppfattar det du skriver (du verkar ju kunna de vanliga reservationerna ) så får jag intrycket av en neurologisk utveckling som är i olag på ett sätt jag känner igen mig i från den åldern. Och för mig var det avgjort inte bara ADHD utan också det man för tillfället kallar AS. För mig fanns där mycket stress också som ställde till. Försöka förstå en värld (och människor) jag var illa utrustad för och försöka parera att bli krossad. Troligen också felaktig mat (gluten, socker, laktos, vadvetjag). Har hört att sådana saker kan ställa till det också för andra.

Den sista meningen var väl antagligen en pik men jag anser att jag inte gjorde fel. Det var hen som blev upprörd och ilsken istället för att svara på frågan. Eller ignorera den.

ja vi har märkt väldigt tydligt att han reagerar extra mycket om han äter socker..vi är ganska strikta med sånt här, maken är ingen godisråtta och jag håller på att jobba med min övervikt så vi är hårda på sånt, inga extrema mängder ens på lördagar men han vräker i sig...i lördags tex tog det under 10 min att trycka i sig 100 g mjölkchoklad och 33 cl läsk...

@Zirre: Det var inte avsett som en pik, faktiskt, utan som information/tips. Man behöver inte ha gjort fel för att be om ursäkt, brukar jag förklara för min son. Att be om ursäkt när man sårat någon - även om man själv upplever sig som missförstådd - är ett effektivt sätt att visa att man är en välvilligt inställd människa. Man kan be om ursäkt och sedan förklara hur det var man egentligen menade. Ofta får man då en ursäkt tillbaka, och så enas man om att det hela var ett missförstånd. Det betyder alltså inte att man erkänner att man hade fel, utan framför allt att man är mån om att rädda det fortsatta samspelet och de inblandades ansikten. Se gärna Erving Goffman (t.ex. Face-work).

Och fdjohansson svarade faktiskt på frågan. Vilket hen inte har någon som helst skyldighet att göra.

@fdjohansson: Om du upplever att du behöver förklara samspelsregler såsom jag ovan beskrev att jag får göra för min son, håller jag det för troligt att även din son har asperger.


Det är inte så ovanligt att självmedicinera med socker när man har ADHD. Tips: Prova EyeQ (finns som mjuka kapslar med jordgubbssmak som är lätta att svälja när de blir hala). Det gör under för mitt och sonens sockersug (och för humöret). Jag har själv Asperger, ADHD och Tourette, så vad som är vad är inte helt lätt att hålla isär, men jag skulle inte klara mig utan EyeQ. Jag äter startdosen (6 kapslar) konstant, för underhållsdosen räcker inte.

är ju helt omöjligt för mig att testa eyeQ eftersom han bara är här fyra dagar /månad typ...och pappan är INTE samarbetsvillig för fem öre....om hans son har en diagnos är det pga jag lämnade pappan eller nåt sånt...samma pappa har även vid ett flertal tillfällen sagt att adhd och as är "hittepå-diagnoser" för föräldrar som inte klarar av att uppfostra sina barn......så han har ju bitit sig själv i röven så att säga OM det nu skulle bli så att grabben får en diagnos..